Felten Fabulerar

Jahopp. Så var det då dags att sälja ut nästa del av allas våra gemensamma egendomar, Bilprovningen.

Maken till huvudlöst beslut får man leta efter. Nåja, i och för sig inte längre tillbaka än till utförsäljningen av våra apotek. Och dessförinnan av vår vård, skola och omsorg.

Alltnog och emedan. Nu gäller det Bilprovningen. Alla vi som har bil har länge reagerat över de hutlösa priser som vi tvingas betala för att få fortsätta att köra våra bilar. 300:- för en besiktning, som trots allt tar högst en kvart, är väl OK. Men 200:- för en återbesiktning, som oftast klaras av på fem minuter ute på parkeringsplatsen?

När jag skulle registreringsbesiktiga vår USA-importerade 450SL så kostade det över 1600:-. När jag då fick anmärkning på att parkeringsljuset (godkänt av besiktningen i New York fem månader tidigare) inte var godkänt i Sverige, så åkte jag på en ombesiktning, som kostade över 600:-.

Denna ombesiktning tog tre minuter och bestod i att besiktningsmannen konstaterade att jag hade installerat ett vitt parkeringsljus och kopplat bort det gula originalet. NÃ¥ja, pÃ¥ den tiden dÃ¥ bilen tillverkades hette det parkeringsljus (en kvarleva frÃ¥n mörkläggningen under andra världskriget — för vem parkerar idag sin bil med parkeringsljuset tänt?), men numera heter det positionsljus. NÃ¥got som alltsÃ¥ inte ens fanns pÃ¥ vÃ¥r bil när den tillverkades. Och för oss veteranbilsälskare skär det i själen när vi tvingas göra avsteg frÃ¥n bilens originalskick.

Visst hade det varit trevligt om en privatisering av Bilprovningen kunde komma tillrätta med ovanstÃ¥ende ockerpriser, men är det verkligen nÃ¥gon som tror pÃ¥ det — annat än aningslösa högerpolitiker?

Och har de över huvud taget tänkt på vad som händer när stora bilföretag genom ombud köper sig ett gäng stationer? Kan någon hädanefter lita på den årliga statistiken, från svensk bilprovning, över vilka bilar som har mest respektive minst fel efter en sådan omorganisation?

Suck, har inte utförsäljningsfanatikerna i ett antal olika regeringar, de senaste 20-30 åren, gått för långt, gång efter annan? Är det inte dags att sätta stopp för dessa Ebberöds Bank-affärer snart?

Gång på gång får vi, som läser annat än sporten, vädret och de tecknade serierna i våra media, bevis på att vår nuvarande så kallade upphovsrättslag är fullständigt förlegad och omodern.

Att jag skriver “sÃ¥ kallade” beror pÃ¥ att vi (nÃ¥ja, vÃ¥ra folkvalda, vilket ju är lÃ¥ngt ifrÃ¥n samma sak) i Sverige har valt bort ordet kopieringsrätt i vÃ¥ra lagtexter, utan i stället klumpat ihop det med upphovsrätten. Jag skall inte här orda mer om denna felaktighet i vÃ¥r lagtext, eftersom jag har uttömt det ämnet tidigare.

Men när jag läser om Mikael Wiehes senaste tilltag, så blir jag nästan lika besviken, som när min tidigare idol Jan Guillou skämmer ut sig gång på gång.

Dessa två tidigare ikoner har alltså på gamla dagar blivit så förblindade av sina miljoninkomster att de totalt glömt bort sina rötter. De rötter som gav dem den berömmelse som de nu skördar miljoninkomster på.

Tack Isobel för att du uppmärksammade mig på denna skämmiga incident.

Även om Slussens i Stockholm väl och ve inte berör en göteborgare, som jag, speciellt mycket, så hoppas jag ändå att åtminstone miljardären Benny Andersson inte tänker vika ner sig.

Hur gick det för övrigt med den där eken som skymtar förbi i videon i fråga? Eken som föddes strax efter vikingatiden, och som stått där den står sedan långt innan Stockholm ens existerade? Eken som alltså dömdes till döden av personer som levat en bråkdel så länge.

Jodå, nu lackar det åter mot jul. Och därmed får vi ännu en gång uppleva alla de underbara dofterna från allt det vi placerar på julbordet.

Mycket av dessa olika dofter och smaker kommer ifrÃ¥n vad man lite grovt skulle kunna klassificera som “julkrydda”. Och det gör naturligtvis de stora matfabrikerna. Andra namn pÃ¥ denna typiska kryddblandning är “glöggkrydda” och “pepparkakskrydda”. Men det är i grund och botten samma kryddblandning.

Nämligen främst kanel, ingefära och nejlika. Men numera har vi även vant oss vid kardemumma och pomerans. Lägg gärna till lite peppar, så har du en betydligt smakrikare julkrydda än vad butikerna kan erbjuda.

Och, med anledning av rubriken, matjessill är kryddad med nästan exakt samma kryddblandning, så inlagd sill med nedanstående julkrydda blir till förväxling lik köpt matjessill.

SÃ¥ledes:

Kör allt i en mixer tills det blivit ett finfördelat pulver av alltihop. Naturligtvis kan du göra det enkelt för dig och välja färdigmalda kryddor, det blir trots allt inte helt fel, och förenklar något alldeles enormt. Men testa gärna varianten med hela kryddor.

Till en pepparkaksdeg gjord pÃ¥ 50g sirap, 150g smör, 250g socker och 500g vetemjöl — samt 1 msk bikarbonat upplöst i 1 dl vatten — tar du sedan fyra-sex msk av julkryddan, beroende pÃ¥ hur kryddstarka pepparkakor du föredrar.

För att undvika brända pepparkakor, kör dem i 165 grader i 15 minuter plus 15 ytterligare minuter i eftervärmen i avsvalnande ugn. Har du fläkt i ugnen sÃ¥ kan du gÃ¥ ner till 160 grader. Garanterat jämnbruna pepparkakor varje gÃ¥ng — utan passning.

Till glögg tar du en eller två matskedar till en flaska rödvin. Låt dra minst en vecka, och sila därefter genom dubbla kaffefilter.

En annan variant, ifall du bara vill göra glögg eller matjessill, är att lägga de hela kryddorna i 3 dl vodka, och låta det hela stå och dra/svälla i rumstemperatur i en vecka. Ställ därefter in bunken i frysen i tre dygn, så att alla celler frostsprängs och alla de aromatiska oljorna löses upp av vodkan. Låt det hela sedan återigen stå i rumstemperatur i en vecka eller två. Sila genom dubbla kaffefilter, och du har värsting-essensen Filemon.

Och, för säkerhets skull ifall ni inte fattat det , matjessillkopian gör ni alltsÃ¥ genom att blanda julkryddan med 1:2:3-lagen som ni lägger in sillen i. Hur mycket “julkrydda” ni skall ha i är naturligtvis beroende pÃ¥ sÃ¥väl smak som storleken pÃ¥ satsen inlagd sill…

I ett blogg-inlägg har piratpartiets MEP lyft upp Berlin-piraternas osannolika framgång i det nyligen genomförda delstatsvalet i Berlin, där de fick fantastiska 9,1% av rösterna, och därmed omkring 15 mandat i delstatsparlamentet. Det är ungefär jämförbart med att få 9,1% av rösterna i ett svenskt landstingsval.

Min lite smÃ¥tt ironiska kommentar där lär förmodligen gÃ¥ över huvudet pÃ¥ alla förutom den innersta PP-cirkeln frÃ¥n 2006. Men faktum är att jag föreslog just det som nu Berlin-piraterna gick till val pÃ¥ och lyckades sÃ¥ väl med. Fast jag blev utsatt för en “Karl Sigfrid”, tvÃ¥ Ã¥r innan han blev det, när jag föreslog det 2006. Jag blev rejält Ã¥thutad av partiledningen, och hotades med uteslutning frÃ¥n partiet om jag fortsatte att propagera för “fri WiFi för alla”.

Som alla numera vet, sÃ¥ lyckades vi inte ens fÃ¥ 1% av rösterna 2006 — vilket hade gett oss ett helt annat läge, i form av betalda valsedlar. Vad värre är, är att vi 2010 gick till val pÃ¥ exakt samma misslyckade valplattform, och fick nästan exakt samma valresultat. Duh!

Med Berlin-piraternas strålande resultat i ryggen, ger jag mig nu ut på ett nytt förslag för PP SE. Med risk för att än en gång bli utsatt för en Karl Sigfrid:

Gratis (skattefinansierad) tillgång till 100Mb fiber för alla svenska medborgare!

Är detta rimligt? Tja, låt oss säga så här:

Svenska stamnätet för internet drivs av den oberoende och icke vinst-drivande organisationen NetNod. Den driver sex anslutningspunkter (IXP) dit alla internetoperatörer är anslutna.

Kostnaden för att fÃ¥ en 10Gb-anslutning till en av dessa sex punkter (tvÃ¥ i Stockholm och en i vardera Göteborg, Malmö, Sundsvall och LuleÃ¥) är 90,000:- per Ã¥r. NÃ¥ja, vi fÃ¥r lämna Stockholms tvÃ¥ IXP utanför resonemanget här — de har tydligen nÃ¥got eget kör med nÃ¥got lokalt bolag, sÃ¥ deras kostnad är betydligt högre. Och frÃ¥n LuleÃ¥ kan man bara fÃ¥ 1Gb.

Men! 90,000:- för 10Gb innebär alltså att 1,000 abonnenter kan få 10Mb i genomsnitt, och minst 100Mb topp, i båda riktningarna för 90:- per år, eller 7:50 per månad. För 9 miljoner invånare skulle det alltså kosta 810 miljoner kronor.

Nu har vi å andra sidan FRA, som enligt senaste budgetpropositionen skall få 746 585 000 kronor. Till det kan läggas så kallad domstol (7 449 000) och inspektion (12 112 000) som vi således också skulle slippa. Inte riktigt 810 miljoner, men tillräckligt nära för att kunna justeras i nästa budget.

När vi alltså avvecklat FRA, och den grundlagsstridiga övervakning de ägnar sig åt utan minsta kontroll från medborgarna och deras förmenta representanter i riksdagen, så kan vi spendera dessa pengar på något positivt, i stället för det negativa politikerna tvingat oss till.

Men detta kräver naturligtvis en rejäl utbyggnad. De omkring 5 miljarder kronor som skattebetalarna redan har betalat för fibernedgrävning har ju slarvats bort av våra inkompetenta politiker. För att NetNod skall klara av den här nya anstormningen, så behöver de en rejäl injektion av nytt kapital, var skall det komma ifrån?

Inte minst så krävs det betydligt fler IXPs. En målsättning kan vara en IXP per 100k medborgare. Ett drygt dussintal städer behöver alltså sin egen IXP, och vissa städer behöver betydligt fler än de nuvarande.

Jo, dÃ¥ är det sÃ¥ här: bredbandssatsningen, som vÃ¥ra opportuna politiker sÃ¥ gärna anför, eftersom det ju är sÃ¥ politiskt korrekt, har nogsamt gömts undan i tvÃ¥ poster i budgeten. Dels 23.21 “Ã…tgärder för landsbygdens miljö och struktur: 3 123 451 000″, dels 23.22 “FrÃ¥n EU-budgeten finansierade Ã¥tgärder för landsbygdens miljö och struktur: 2 985 447 000″.

Totalt alltsÃ¥ över sex miljarder kronor per Ã¥r. Det framgÃ¥r inte av budgetpropositionen exakt hur dessa dryga sex miljarder skattekronor frÃ¥n oss alla används för att befrämja “landsbygdens miljö och struktur”. Eller ens vilka “Ã¥tgärder” man anser vara sÃ¥ angelägna att de motiverar en sÃ¥ enorm hög med svenska kronor. Men jag är ganska övertygad om att det inte skulle tarvas en särskilt stor andel av dessa miljarder för att koppla upp hela Sverige.

Därmed skulle vi kunna återbörda Sverige till toppen av världens mest IT-vänliga länder, med allt vad det skulle innebära i form av utländska investeringar i Sverige, såväl som möjligheter för företag, myndigheter med mera att utlokalisera från skandalöst överprissatta lokaler i storstadsregionerna till glesbygder som törstar efter arbetsgivare.

Eftersom jag hunnit bli mer än 63 Ã¥r nu, sÃ¥ har mÃ¥nga nära och kära omkring mig dött. Människor alltsÃ¥. När sÃ¥ ett “oskäligt djur” dör, hur perverst är det dÃ¥ att man sörjer detta djur mer än de människor omkring en som dött?

Den människa, som jag förmodligen sörjt mest, var min mormor, som dog i december 1973. Min far (oktober 2005) lämnade mig tämligen oberörd. Mina två svärföräldrar var ganska jobbiga att säga farväl till. Men denna underbara hund, Caesar, är det i särklass värsta jag varit med om.

Jag gÃ¥r här hemma och tycker mig se dig i ögonvrÃ¥n varje gÃ¥ng jag passerar nÃ¥got av dina favoritställen — i hörnet bakom flygeln, vid entrédörren, under bordet i TV-rummet eller i din egen säng.

När jag lyfter häcken från TV-soffan, från de usla TV-program som jag försökt fokusera på för att avleda tankarna till annat, så tycker jag mig höra hur du spritter till i förväntan på att få gå den promenad som du alltid fick gå när det var dags att stänga av TV:n och gå och lägga sig.

Fast mest populär för dig var nog din utsiktspost i dörröppningen till köket, och genom fönstret därifrån ut till vägen framför vårt hus. Där låg du när det var dags för brevbäraren (något du alltid var snabb att rapportera), och där låg du när det var dags för Anita att komma hem. Med osviklig precision visste du när det var dags. Du måste helt enkelt ha kunnat klockan, på annat sätt kan jag inte förklara det, du klokaste av kloka hundar.

När jag går upp på morgonen, så hittar jag en trälåda (brudkista) där din säng tidigare fanns. Din mat, din matskål och ditt koppel är numera borta, undanstädat.

Hur länge skall man egentligen behöva tvingas leva med minnen som man allra helst vill glömma? Älskade, älskade Caesar, om du bara visste hur mycket jag saknar dig!

8 augusti 1998 — 20 oktober 2011

MÃ¥nga människor har hÃ¥llit med mig om att du var nÃ¥got av det vackraste i hundväg, som nÃ¥gonsin har funnits. Tyvärr var du ju inte berättigad till att ställa upp i nÃ¥gra skönhetstävlingar, eftersom du inte var “rasren”, annars är jag övertygad om att du blivit Best In Show.

För du var inte bara otroligt vacker, du var också något av det mest intelligenta man kan tänka sig. Klok som en pudel må vara ett talesätt, men jag betvivlar att det går att hitta en enda pudel som är klokare än du var.

Hur jag skall kunna leva vidare, utan att hitta dig vid mina fötter, är för mig en gåta. Om någon, för tretton år sedan, hade sagt att jag skulle kunna älska en hund lika mycket som mina två, underbara barn, så hade jag fnyst avfärdande.

Men faktum är (förlÃ¥t, Zandra och Kristofer) att denna förlust känns minst lika hemsk som om nÃ¥gon av er tvÃ¥ hade dött. Kanske beroende pÃ¥ att jag levt med min älskade Caesar dagligen, medans ni — helt enligt naturens ordning — har flytt boet.

MÃ¥ du hitta mÃ¥nga byten att jaga i de sälla jaktmarkerna, du min älskade Caesar. Och om det finns nÃ¥gon rättvisa i världen efter detta, sÃ¥ fÃ¥r du göra det sida vid sida med din mamma, Sanna, som du älskade sÃ¥ mycket, och hann jaga sÃ¥ mycket med under alla Ã¥r dÃ¥ ni levde tillsammans, tack vare min bror — även husse till Sanna.

Via TorrentFreak blev jag uppmärksammad pÃ¥ ett helt otroligt litet hack. Jag är normalt ingen vän av patriotism — tvärtom anser jag att patriotism är roten till det mesta av allt det onda vi ser i världen — men ändÃ¥ känns det lite extra trevligt att hacket i frÃ¥ga är skrivet av en svensk.

Hacket kallas BitStorm och är en fullt fungerande BitTorrent-tracker i form av en liten PHP-fil. Allt som behövs, förutom en webserver med PHP-funktion, är alltså denna enda textfil. Fullkomligt fantastiskt.

Vill du testa, så föreslår jag följande tillvägagångssätt:

Ladda gärna ner ui.php och lägg upp i din announce-folder. Det är den fil som skickas när någon försöker komma åt din index.php via wget, webbrowser eller annat oauktoriserat vis.

Min egen tracker finns nu som http://felten.se/announce ifall någon känner för att utnyttja den.

Lisa på bloggen Matälskaren delar inte längre med sig av några egna recept, efter att hon gått och blivit kommersiell, utan hon förmedlar mest läsarfrågor och förlitar sig på att hennes läsare skall förse en suktande läsekrets med recept.

För någon vecka sedan vidarebefordrade hon frågan vad man skall servera som nattamat. Och kommentatorerna Doris och Rita svarade vad de flesta av oss gamla fyrtiotalister, som var med på tiden efter att Parador & friterad camembert var det givna svaret, osökt kom att tänka på, nämligen Janssons frestelse.

Janssons frestelse kanske inte direkt går att klassa som husmanskost, men den är nära nog.

Nå, på den här bloggen förmedlar vi i alla fall fortfarande recept, so here we go. Janssons frestelse på fem minuters arbetstid:

1000 g pommes stripes
200 g gul lök
130 g (två askar om brutto 100 g) Lysekils ansjovisfiléer
4 dl vispgrädde
2 dl mjölk
3 msk potatismjöl

I stället för pommes stripes kan du naturligtvis skala och strimla potatisen själv men då tar det längre tid än de utlovade fem minuterna.

Halvera, skala och skiva löken. Separera halvringarna så noga som möjligt.

Vispa ihop grädde, mjölk, potatismjöl och allt spadet från ansjovisen.

Skär de avrunna ansjovisfiléerna i småbitar.

Blanda potatis, lök och ansjovisbitar i en ugnsfast form med lock. Häll över gräddmjölkblandningen. Tryck eventuellt till alltihop, så att blandningen precis täcker det hela.

Så här långt kan du förbereda allt i förväg. När gästerna kommer, sätt ugnen på 120 grader och timern på tre timmar. In med formen i ugnen och låt den stå där tills det är dags för nattamaten. Efter att ugnen stängt av sig efter tre timmar blir det perfekt för frestelsen att stå ytterligare ett antal timmar på den försvinnande eftervärmen.

Vill du nödvändigtvis ha brun skorpa på frestelsen, så skivar du över kylskåpskallt smör med hjälp av osthyvel, strör över ströbröd och sätter det hela under salamandern (grillelementet) i tio-femton minuter.

Jag har tidigare föreslagit att vi i Sverige skall ta vårt försvar in i det 21:a århundradet genom att byta ut alla tonåringar som springer omkring i skogen och leker pang-pang mot mer samhällsekonomiskt värdefulla polisvärnpliktiga.

Det var inte många som höll med mig om detta, så troligen får vi fortsätta att dras med 10.000 stamanställda militärer som basar över 5.000 soldater till en kostnad av 50 miljarder om året.

Låt mig då passa på att föreslå obligatorisk politikervärnplikt.

Ända fram till ungefär dÃ¥ Olof Palme inträdde pÃ¥ allvar pÃ¥ den politiska scenen (sent 1960-tal), sÃ¥ var riksdagsämbetet nÃ¥got som “redlige män (och sedermera quinnor)” Ã¥tog sig under en begränsad tid, dÃ¥ de tog tjänstledigt frÃ¥n sina ordinarie jobb för att tjäna för rikets bästa, för att sedan Ã¥tergÃ¥ till sina ordinarie jobb.

Numera är det ytterst sällsynt att politiker, efter att ha blivit avpolletterade (oftast enda sättet att bli av med dem), har ett ordinarie jobb att återgå till. I stället har man skapat tiotusentals lukrativa reträttplatser för sina kompisar. Något som naturligtvis dränerar statsfinanserna rejält.

Hur vore det om vi i stället hade ett system liknande jury-systemet i USA? Ett system där man kallas till att jobba ett år som beslutsfattare i någon av alla våra politiska instanser? Och efter det gångna året så garanterar systemet att man inte kommer att kallas på nytt inom minst tio år.

För det är väl ändå ingen, som på fullt allvar, vill påstå, att de politiker vi för närvarande har fått, skulle på minsta sätt vara förmer än gemene, slumpmässigt utvalde, man?

I södra Sudan röstade nyligen dess medborgare för att bli ett eget land, fristående från norra Sudan. Det mesta tyder på att detta skulle ge ett länge efterlängtat slut på det permanenta inbördeskrig som rått i landet alltsedan kolonialmakten Storbritannien lämnade över landet till dess egna invånare 1956. Lycka till, och må ni icke gå samma öde till mötes som så många andra självständighetstörstande länder.

Men hur står det till i Sverige?

Norrland har en stor del av Sveriges naturtillgångar. Skog, malm och vattenkraft. Men de får inte ta del av denna enorma rikedom, denna rikedom skickas, sedan hundratals år tillbaka, ner till Stockholm. I utbyte får man små smulor av allmosor, såsom löjliga Robin Hoodskatter och andra glesbygdsstöd, bjudna med armbågen.

Ponera i stället att Norrland gör som invånarna i södra Sudan; kräver självstyre och befrielse från den nuvarande kolonialmakten Sverige?

Enbart intäkterna från alla norrländska vattenkraftverk, när deras producerade el säljs vidare på den nordiska elbörsen, skulle göra Norrland så rikt att de knappast ens skulle behöva inkassera några skatter för att säkerställa en välfärdsnivå, som vi i Götaland och Svealand då bara skulle kunna drömma om.

När de inte längre behöver ta hänsyn till sydsvenskar som propsar pÃ¥ att allt däruppe skall sparas, sÃ¥ att de (eventuellt, nÃ¥gon gÃ¥ng i framtiden) skall kunna se all den storslagna, orörda vildmarken, sÃ¥ kan man börja bygga exempelvis vindkraftverk pÃ¥ de mest otillgängliga fjälltopparna — lÃ¥ngt frÃ¥n sÃ¥väl fÃ¥glar som störda grannar. Och älvarna? Tja, visst skall de mest sevärda fallen sparas, men resten dÃ¥? Bygg ut för tusan! Spela in de gamla floderna pÃ¥ video och lägg upp pÃ¥ nätet, sÃ¥ att trädkramande 08:or kan ha nÃ¥got att trösta sig med.

Med ett par kärnvärmeverk kan de förse hela Norrland med billigt varmvatten, så att de inte behöver slösa ut sin värdefulla el på uppvärmning. Med en billig sterlinggenerator i varje källare kan då varje fastighetsägare generera sin egen ström med 100%-ig verkningsgrad.

Lägg till det intäkterna från malm och skog, och de skulle kunna bli en motsvarighet till det rikaste av rika arabemirat. Med alla inkomster från sina rättmätigt ägda naturresurser skulle de aldrig mer behöva bli beroende av stockholmarnas välvilja för att kunna överleva, utan tvärtom, vi i södra Sverige skulle bli tvungna att, med mössan i handen, tvingas be att få köpa de delar av deras naturresurser, som de inte själva behöver.

Med all denna rikedom, och därpå följande skattefrihet (eller i alla fall näst intill), skulle utländska (numera inklusive svenska) investerare stå i kö för att få etablera sig, och människor från hela världen skulle göra sammalunda för att få flytta upp till det nya skatteparadiset i Höga Nord.

Fredrik Reinfeldt och alla hans politikerbroilerkompisar skulle stå där med lång näsa och undra vart alla deras pengar tog vägen.

Vilken tur att jag har ett hus uppe i Harads, femhundra meter från Lule älv.

…..

Tja, och sedan vaknade jag. Men visst är det skönt med trevliga drömmar, som omväxling?