Felten Fabulerar

Ärtsoppa. Visst ligger det väl ett lumparskimmer över den maträtten? De som gjort lumpen vet det. De som känner någon av oss försvinnande få, ännu levande, som gjort lumpen kan inte ha undgått att få höra det. Ärtsoppan vi fick i lumpen smakade helt enkelt mycket bättre än någon av de varianter vi kan få på annat håll.

Hur kan detta komma sig? Myt eller sanning? Många “försvarar” det med att ärtsoppa blir bättre i stora kok. Och visst smakar ärtsoppan på restauranger bättre än när man försöker göra den själv. En annan förklaring är att “hungern är bästa kryddan” och att det är därför ärtsoppan smakade bättre när vi låg ute i skogen och lekte pang-pang för att på så sätt upprätthålla myten om att Sveriges Beredskap Är God.

Men, nä, en matlagningsnörd som jag, som inte ens tvekar att blotta halsen för stick ifrån auktoriter som Lisa “känd från TV” Förare m.m. kan aldrig acceptera så luddiga förklaringar.

Turligt nog så intervjuade jag befälhavaren på koktrossen en av de sista gångerna jag gjorde repövning. Detta alltså på Hedenhös tid då vi svenske karlar förväntades göra 30 dagars repetitionsövning vart fjärde år, och vi befäl däremellan en särskild befälsövning om två veckor.

Och som jag fick det förklarat för mig, så var den stora skillnaden att ute i fält så var koktrossen tvungen att släpa ihop allt sitt vatten i gamla mjölktunnor (25 liter tror jag) och att de naturligtvis inte slösade ut detta vatten på att först blötlägga ärtorna och sedan hälla ut detta vatten och fylla på nytt inför koket.

Även en del andra moment offrades på altaret för Enklast Möjliga Procedur. Något som jag, som bekant(?), är en stark anhängare av. Således kommer här Feltens recept på ärtsoppa. Ett recept som bygger på minsta motståndets lag och som (empiriskt bevisat under cirka 20 år här hemma) ger en ärtsoppa som lätt kan utmana den gamla lumparsoppan.

Recept
1000g gula ärter
1000g rimmat fläsklägg eller bogfläsk
3000g vatten (tre liter)
500g gul lök (ungefär tre lökar)
30g salt (två matskedar)
2 buljongtärningar (optional) (Uppdatering: var observant på sältan)

Skala och hacka löken och slaska därefter ner rubb och stubb i en 10-liters kastrull. Låt stå i minst ett dygn, gärna två.

Efter ett/två dygn, sätt ugnen på 140 grader. Koka upp på spisen och ställ därefter in i ugnen och låt koka i minst en timme. Två eller tre blir bättre. Jag brukar ställa timern på 1:30 och så får kastrullen stå kvar i eftervärmen och svalna i fyra-fem timmar.

Plocka upp köttet och finfördela det efter önskemål (små eller stora bitar) och lägg tillbaka i soppan.

Mät upp portionsförpackningar i fryspåsar för framtida bruk. Ärtsoppa ägnar sig väldigt väl åt att frysas in.

Timjan och/eller mejram tillsättes, enligt önskemål, direkt på tallriken vid serveringen.

Uppdatering: Ett annat tillbehör som måste finnas med är skånsk senap. Denna gör du naturligtvis också själv, receptet hittar du här.

* = *

Vad gäller att hacka löken, så har vi väl alla sett hur TV-kockarna briljerar? De får naturligtvis färdigskalade (av någon praktikant) lökar. De halverar dem, och så snittar de snabbt ett antal vertikala snitt (notera gärna att snitten knappt går genom halva löken) och sedan skär de tre-fyra horisontella snitt. Återigen genom ungefär halva löken. Och så hackar de på för fullt. Resterande hälft av löken smusslas undan.

Om ni undrar varför så många TV-kockar har plåster på fingrarna, så beror det ofta på att de missat just ett av de de horisontella snitten.

Vi som inte vill kosta på oss att slänga halva löken utnyttjar i stället naturens eget snitt. Titta på hur en lök ser ut i genomskärning, så förstår ni.

Halvera alltså den skalade löken — fel! skala den halverade löken; betydligt enklare — som vanligt, men kör med radiella snitt. Ett rakt uppifrån nästan hela vägen igenom, två i 45 graders vinkel ungefär 3/4 igenom, och slutligen fyra mellan varje som slutar ungefär halvvägs. För finhackad lök skär ytterligare åtta snitt, 1/4 djupa, däremellan.

Nu är det bara till att skiva den snittade löken hela vägen till slutet och man har fått den finaste, hackade lök man kan tänka sig. Utan tårar dessutom.

Finnes: En gammal cykel som “följde med” när vi köpte en flat-TV för ett antal år sedan, och som sedan dess stått ute och rostat.

Sökes: Elcykel.

Lösningen blev, efter tips från en kommentator på Lunkens blogg (rekommenderas verkligen för alla med intresse för teknik i allmänhet och grön dito i synnerhet), ett paket från Golden Motor i Kina. Beställning och betalning gick hur smidigt som helst. Bara några sekunder efter fullföljd transaktion, så plingade det till i inboxen och konfirmation först från PayPal och sedan från Golden Motor droppade in.

Åtta dagar senare anlände paketen från Kina. De var båda utan några som helst skador (en del beställare har haft otur med detta) och alla delar fanns med. Dessvärre var den medskickade batteriladdaren en 110V-variant med USA-plugg. Nåja, som tur är har jag en 110V-trafo, med just sådana där USA-uttag på, sedan mina år med direktimporterade TRS-80, så det löste sig.

Monteringen var inga problem, allt passade som det var tänkt. Batteripacken och regulatorn monterades med två 45 cm bitar av så kallat montageband (60:- för 10 meter på Biltema) och två skruvar med mutter. Skatboet av kablar stoppades in i tre bitar cykelslang — en för vardera kraft och signal, samt en bit för överflödiga längder av de två kraftkablarna.



Första provturen blev inte lång. Efter bara ett par sekunder gick säkringen. Närmare granskning visade att den var på 20A. Borde ju räcka, men säkringen på kabeln som följde med motorpaketet (avsedd för vanliga blyceller) var på 30A. Att säkringen var F (flink, dvs. snabb) kan ju ha varit en bidragande orsak till att den pajade.

Nåja, vare sig 20 eller 30A glasrörssäkringar 5×20mm stod att finna i hyllorna här hemma, så det fick bli en bit kabel i stället. Sedan gick allt perfekt. I och för sig bara ett par korta repor på vägen utanför (kanske 200 m eller så) — den längre provturen får vänta några dagar.

I ett kvarts sekel har kärnkraftens vara eller inte vara utgjort en av de längst utdragna långbänkarna i svensk, politisk historia. Politiker har ljugit, avgått, dagtingat med sitt samvete, och mer därtill.

Faktum är, att svenska folket, för 28 år sedan, tackade nej till kärnkraften. Detta var ju i och för sig inte förvånande, eftersom det bara fanns tre nej-alternativ att rösta på och inget ja-alternativ, men ändå… Kärnkraften är emellertid dålig av en enda anledning: den används helt fel!

Ett kärnkraftverk kan, enkelt uttryckt, indelas i två delar. Den ena delen är en väldigt simpel varmvattenberedare, den andra är en livsfarlig omvandlare av varmvatten till elektricitet. Att omvandla varmvatten till el innebär utnyttjandet av en flerhundraårig uppfinning — ångmaskinen. Ångmaskiner har alltid varit urusla på att omvandla värme till el, med en fullkomligt horribel verkningsgrad. De första ångmaskinerna hade sisådär 1-2% verkningsgrad. Moderna ångmaskiner, i dessa sammanhang ångturbiner, har kommit lite längre. Men priset är fullständigt obegripliga temperaturer. Exempelvis Ringhals 2-4 arbetar med 325 graders temperatur — dvs. tillräckligt för att smälta bly. Och enda sättet att åstadkomma dessa temperaturer på vatten, som ju normalt kokar vid 100 grader, är att upprätthålla ofattbara tryck i stil med 150bar, alltså trycket på 1500 meters djup i havet, dubbelt så mycket som den mest avancerade atomubåten i världen klarar av utan att krossas.

Dessa förhållanden är, som var och en kan förstå, att balansera på gränsen till vad modern teknologi klarar av, och varje minimal avvikelse innebär att man har bara minuter på sig att agera, ifall inte alltihop skall explodera i ett enda, stort Harrisburg eller Tjernobyl. Frågan är inte när en stor katastrof skall inträffa, den är hur det kan komma sig att inte fler katastrofer har inträffat (utan att gemene man har fått reda på det, är väl bäst att tillägga). Och dessa förhållanden är den primära anledningen till att våra kärnkraftverk måste repareras för flera miljarder kronor varje år. Och vem kan det vara, som får betala för det månne?

Och trots denna ofattbara, operativa miljö, så klarar alltså kärnkraften ändå inte av att komma över 32% verkningsgrad! Mer än två tredjedelar av all producerad energi pumpas bokstavligen talat rakt ut i sjön!

Men varför skall vi envisas med att omvandla varmvattnet till el? Mer än hälften av all elförbrukning i Sverige går åt till uppvärmning. Varför då inte nöja sig med varmvattnet? Skrota elgeneratorerna på kärnkraftverken och bygg i stället varmvattenkulvertar till närmaste stads fjärrvärmeverk! Från Ringhals till Göteborg, från Forsmark till Stockholm via Uppsala och från Barsebäck till Malmö.

Vi kan ha några tusen varmvattenrallare, som gör vad rallarna gjorde då järnvägen byggdes ut för 150 år sedan, nämligen först bygga de tre huvudledningarna, och därefter sidoledningar till alla angränsande områden. Ifrån alla tre nämnda kraftverk finns motorvägar och annan, redan uppköpt, mark, som man kan utnyttja.

I förlängningen kan man tänka sig, att vi bygger en kulvert ifrån Barsebäck över till Köpenhamn. Effekten torde bli, att köpenhamnarna inte längre ser den avlägsna silhuetten av Barsebäck som en atombomb, som väntar på att explodera, utan i stället som en symbol för den där stora varmvattenberedaren, som ger dem alla billig värme, och till yttermera visso gjorde slut på allt utsläpp från skorstenar med avgaser från uppeldade fossila bränslen.

När vi så inte längre slösar bort mer än hälften av all producerad el på uppvärmning, så kan vi börja exportera allt överskott. Elektriciteten kan bli för Sverige, vad oljan är för Norge. Och vi behöver inte längre straffskatta elen för att styra över förbrukningen till vedeldning, eller vad nu politikerna föredrar, och således kan elen bli så billig, att elbilar blir så ekonomiskt fördelaktiga, att nästan ingen kan välja något annat. Oljeimporten kommer att sjunka och vår handelsbalans kommer att nå näst intill norska nivåer.

Med tre gånger så hög energiproduktion, till lägre kostnad än tidigare, så har vi råd att subventionera allsköns olika projekt. Exempelvis markvärme till växthus i hela södra Sverige för att producera mängder av de grönsaker vi idag importerar. Suck, ja, fantasin vet inga gränser.

Men snälla politiker, vad ni än gör, lås inte våra kärnkraftverk och kasta bort nyckeln till dem, innan ni övervägt alla alternativ! Låt inte kärnkraftsindustrin slösa bort tiotals miljarder kronor på att höja verkningsgraden på våra kärnkraftverk (alla förstår ju att det betyder att höja temperatur och tryck ännu mer, än nuvarande vansinniga nivåer) eller att låta Göteborg Energi slösa bort 1200 miljoner, av göteborgarnas surt förvärvade slantar, på ett nytt fjärrvärmeverk. Varmvatten finns hur mycket som helst att tillgå, se bara till att det utnyttjas, i stället för att, som idag, pumpas rakt ut i havet.

När sedan all blockering gällande fissionsenergi har släppt, så kan vi kanske rent av damma av salig ASEA-Atoms fantastiska uppfinning, Secure. En reaktor som, enkelt uttryckt, använde en upp-och-ned-vänd skål över reaktorn för att reglera den. Om vattnet blev så varmt att det kokade, så tvingade ångan upp skålen, och det inströmmande vattnet kylde ner härden. När så det hela kallnat, så kondenserades ångan och skålen sjönk ner igen. Ett slutet system, som styrdes helt och hållet av naturlagarna och oberoende av el, pumpar, automatik eller den mänskliga faktorn. En genialisk uppfinning, som dessvärre var maximalt dåligt tajmad — åren kring 1980 var ingen bra tid för kärnkraftsinnovationer.

Nyspråk är i och för sig också nyspråk. Nämligen en förskönande, ofta rent lögnaktig, omskrivning av någonting. I FRA-fallet är förmodligen det mest omhuldade exemplet på nyspråk ordet signalspaning som ersättning för massavlyssning. Men detta flagranta exempel har debunkats så många gånger, och på så stringent vis, på diverse bloggar, att jag inte skall spendera fler ord på det.

I stället vill jag nämna ordet integritet. Ett tämligen modernt modeord — och därmed nyspråk även enligt gammal definition — som politikerna lärt sig älska. Det är precis så luddigt som de vill ha det. Ingen klar definition av det (i den bemärkelse det används i den offentliga debatten i alla fall) föreligger, så därför är det perfekt, för mindre nogräknade politiker, att använda i lagtexter.

Söker man på ordet “integritet” i svensk lagtext (exempelvis på Notisum) så får man 107 träffar. Att det är direkt olämpligt att använda ord, som inte är kristallklart definierade, i lagtexter bekymrar som bekant föga när dagens riksdagsledamöter skall stifta lagar.

Och just att ordet integritet är så missbrukat, trots att det inte är exakt definierat, skulle jag tro är en av anledningarna till att FRA-debattörerna så ofta pratar förbi varandra. De lägger helt enkelt olika betydelser i ordet. Det är i alla fall min teori.

Om vi nu alla skulle sluta tjata om integritet — personlig, kränkt and/or whatever — och i stället fokuserar på vad det i grund och botten är som är så skamligt med den föreslagna FRA-lagen, så skulle jag tro att debatten skulle underlättas betydligt och ge upphov till färre missförstånd.

Vad det gäller är det som klart och tydligt stipuleras i bland annat FN:s förklaring om de mänsliga rättigheterna artikel 12, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna artikel 8.1 samt vår egen grundlag RF 2 kapitlet 6 §. Här står det inget om någon jämrans integritet minsann, utan vad framför allt RF påkallar är allas vår rätt till förtrolig kommunikation.

I ett demokratiskt samhälle skall man alltid vara försäkrad möjligheten till förtrolig kommunikation, det är ett viktigt fundamentum i allt socialt umgänge. Ingen skall få tjuvlyssna på vad vi säger till någon eller några andra. Punkt slut. Det gäller även när vi kommunicerar via kabel — då brukar det ofta kallas telehemlighet. Och det är just denna som FRA-lagen gör ohemult våld på å det grövsta. Integritet schmintegritet. Jag personligen skiter högaktningsfullt i integritetsaspekten, men min rätt till förtrolighet tänker jag slåss för till sista blodsdroppe.

Så om vi nu alla slutar tjata om integritet hit eller dit, och i stället bara nämner rätten till förtrolig kommunikation, så faller alla FRA-kramarnas snömos om kontrollstationer, integritetsskyddande åtgärder, med mera, samman som ett korthus. För det spelar ingen roll hur många blåa sidenband, med texten integritet tryckt i guldbokstäver, som politrukerna kommer dragandes med, vår självklara rätt till förtrolighet (telehemlighet) är bruten redan när FRA:s samverkanspunkter kopplas in.

Avslutningsvis: Söker man på “förtrolig” på Notisum så får man 2 (två) träffar. Det säger det mesta om våra moderna lagstiftare, IMHO…

Pamparna på IOC anser tydligen inte att de kan suga ut de där allra sista dollarna ur OS utan hjälp från Sveriges justitieminister med att hindra The Pirate Bay från att härbärgera ett antal torrents länkande till olika, inspelade versioner av öppningsceremonin.

På sedvanligt humoristiskt och “cocky” (sorry men jag vet ingen bra översättning på det ordet) vis har TPB nu valt en ny inloggningsbild, som länkar till ett formulär som alla TPB:s besökare kan använda för att skicka ett brev till fru Ask.

Själv hade jag nog i så fall valt att skriva ett eget, på svenska, eftersom man kan förmoda att tusentals näst intill identiska epostbrev kanske inte läses så särskilt noggrant. Något i den här stilen, kanske:

Bästa fru Justitieminister,

Är det inte dags snart att åtminstone någon svensk politiker visar lite civilkurage och förklarar för multimiljonärerna, som gång på gång knackar på regeringens dörr och ber om åtgärder för att värna om sina fortsatta multimiljoninkomster, att upphovsrätten faktiskt är ett monopol som samhället beviljar vissa människor för att gynna kreativitet och inte för att värna om förlegade affärsmetoder?

Först var det mediaindustrin som fick sina speciallagar (och tydligen skall få nya) i direkt strid mot vad de flesta av dina väljare önskar. Och nu är det tydligen IOC som kommer och utmålar Jordens undergång om de inte får fortsatt monopol på sitt?

Har inte Fredrik redan förorsakat tillräckligt med skada på Alliansens trovärdighet (med FRA-skandalen) utan att du nu, ännu en gång, skall välja att ställa dig på pamparnas sida gentemot din egen väljarkår?

Försök i stället att förstå att grabbarna bakom The Pirate Bay faktiskt gör en fantastisk välgärning när de bidrar till att sprida det gemensamma kulturarv som borde tillhöra hela världens befolkning och inte låsas in i olika, giriga pampars kassaskåp för att det på så sätt skall kunna ge största möjliga penningvinst till ett redan snuskigt rikt fåtal.

Naturligtvis vet du att OS-invigningen TV-sändes över hela världen. Och även att ett par miljarder tittare hade chansen att spela in den (helt lagligt i de flesta länder). Att då påstå att det är fel på något sätt att ge de som missade invigningen chansen att se den — kan du verkligen se dina väljare i ögonen och säga det?

Vänliga hälsningar,
Björn Felten

Så “de 14 tunga moderaterna” som sällade sig till den överväldigande majoritet(?) av svenska folket som föredrar att kalla saker vid sina rätta namn — exempelvis massavlyssning för massavlyssning och signalspaning för signalspaning — har nu fått allt förklarat för sig i ett snabbutskick från HQ.

Men dessvärre för moderaterna så har inte den ansvariga skribenten blivit uppdaterad med de senaste versionerna av argument, hon förefaller att köra på med samma gamla trötta argument som man försökte med i början av sommaren, och som sågats jäms med fotknölarna ungefär femtioelva gånger.

Jag skall inte ens ge mig in i polemik med det tramsiga och häpnadsväckande okunniga brevet, utan bara ta fasta på en analogi som moderaterna verkar ha förälskat sig i, men som nu kommer i en ännu dummare version från Sofia Krigsman(!), sakkunnig på försvarsdepartementet.

– Man kan likna det vid trafikkontroll vid en motorväg. Det är endast bilister som kan utgöra fara för andras säkerhet som kontrolleras, övriga bilister kan åka vidare, säger Sofia Krigsman till Expressen.se.

Snälla lilla Sofia! Normalt genomför man faktiskt inte trafikkontroller vid motorvägar. Det är nämligen stoppförbud på dessa, så polisen skulle inte ha någon möjlighet att kontrollera några syndare närmare. Men alldeles bortsett från detta, så kunde det kanske vara bra att förklara vilken sorts trafikkontroll det rör sig om? Nykterhet, hastighet, skatt&försäkring, överlast, trafiksäkerhet, bältesanvändning, eller vad? Kanske någon kombiversion? Emellertid är det svårt att se att en enda av dessa kontroller kan genomföras utan att kontrollera samtliga fordon för att se vilka som “kan åka vidare”.

Och, lyssna nu noga Sofia, det är just detta det hela rör sig om! Alla blir föremål för kontrollen oavsett hur många som sedan blir föremål för närmare granskning. Att detta skall vara så svårt att begripa. “Alla skall med” helt enkelt, nu i nya moderaternas version.

Med en sexton år gammal skiva, nämligen “Gold - greatest hits”, har ABBA klättrat upp till förstaplatsen på englandslistan.

ABBA är förmodligen en av de mest fildelade grupperna i världen. Trots detta säljer de alltså skivor som aldrig förr. Eller är det kanske “tack vare” och inte “trots”? Vad säger antipiratmaffian om detta? Hur var det det lät nu, gällande att fildelningen kommer att ta död på allt kulturskapande och innebära svält och elände för alla artister vars “arbete” stjäls av skrupellösa pirater?

För övrigt kan jag utan vidare omsvep erkänna att jag “laddat ner” just ovanstående skiva. I och för sig så äger jag ett fysiskt exemplar också, men det lär inte spela någon juridisk roll så vitt jag förstått. Anledningen till att jag “laddade ner” den (och därmet på sedvanligt bittorrentvis även “laddade upp” den) var helt enkelt för att det var smidigare än att själv rippa den.

Ett antal bloggare har nu länkat till ett eller flera av de dokument som HAX publicerat. Tydligen i tron att de därmed hjälper till på något sätt. Vällovligt, men dessvärre tämligen meningslöst.

För det första så räcker det inte att bara länka till samma dokument. Om FRA, mot förmodan, lyckas få bort detta dokument från webben, så hjälper det inte att det finns ett antal länkar kvar till det. Skall man lyckas åstadkomma att dokumentet lever kvar så måste man ladda ner det själv och länka till sin egen kopia.

Men ur rent juridisk synpunkt — om avsikten är att vi vill sitta i samma cell ungefär — så är det verkningslöst. Det är inte ens HAX som gjort sig skyldig till något slags hemlighetsbrott. Något som tydligen också var JK:s spontana kommentar. Det är den som först läckt dokumentet eller dokumenten som eventuellt kan åtalas — om det nu verkligen är så att rikets säkerhet äventyrats genom publiceringen (betvivlas starkt!). Att inte Ingvar “Bagdad Bob” Åkesson fattat detta är ju bara ytterligare ett bevis på att han och hela hans FRA skall bort ASAP.

Så Emma på opassande med flera behöver inte ha dåligt samvete för att ni inte vågat sälla er till vidarepubliceringsvågen. Dels hade det varit fullständigt ofarligt att göra det, dels är det tämligen meningslöst ur alla synpunkter förutom ur back-up-diton. Att det är en underbart skön solidaritetsaktion är ju emellertid inte att ta miste på.

Kan man annat än att ta sig för pannan och undra vad alla FRA-kramare egentligen tänker? Kan de verkligen ha alla indianerna med sig i kanoten? Att de inte är de kallaste ölen i kylen torde väl ändå vara uppenbart, för alla tänkande individer, vid det här laget?

Nu går man alltså ut och stämmer en bloggare och påstår att hans avslöjande utgör ett hot mot rikets säkerhet.

För bara en vecka sedan var alla, inklusive alla FRA-kramare, ense om att det för stunden inte förelåg något hot mot svensk säkerhet. Vi låg så att säga på Nivå 1 av 5 möjliga. Men nu helt plötsligt så har det uppstått ett hot mot rikets säkerhet, genom att viss information om FRA:s verksamhet har avslöjats.

Men hallå där! Hur svårt är det att förbinda punkterna? Det innebär ju att det är FRA:s verksamhet, som, genom att den avslöjats, innebär ett hot mot rikets säkerhet. Hur annars kan man tolka det hela? Om vi således gräver ner skiten så får vi tillbaka den trygghet vi hade för en vecka sedan, och helt plötsligt behöver vi inte uppgradera till Nivå 2 eller 3.

Att vi samtidigt sparar 562 mille om året är ju bara en vällovlig bonus om man säger så.

Mellan vilka temperaturer varierar ditt kylskåp? Hur många gånger har du tvingats byta ut ett kylskåp för att det helt plötsligt antingen inte stänger av sig eller inte slår på?

I våra kylskåp idag har vi samma stenåldersreglering av temperaturen som vi haft sedan kylskåpet uppfanns för snart hundra år sedan. Nämligen ett kapillärrör som påverkar en bälg som påverkar en fjäderbelastad mekanisk tunga som slår till och från. Tillverkningskostnaden för detta mekaniska underverk är, trots att den blivit reducerad på grund av enorma tillverkningsserier, ordentligt hög. Vill man köpa själva termostatdelen som reservdel (och ens lyckas hitta den) så pratar vi upp emot en halv tusenlapp.

Med vanlig enkel elektronik, så kan man tillverka samma reglerdon för högst en femma idag!

De flesta matlagningsälskare har upptäckt hur värdefull ugnen är. Om bara den gick att lita på. Även här är vi, Anno Domini 2008, beroende av sekelgammal teknik, nämligen en jämrans bimetalltermostat som slår på och av med en precision som på sin höjd kan räknas i tiotals grader.

Med vanlig enkel elektronik, så kan man tillverka samma reglerdon för högst en femma idag!

Och så har vi det här med isoleringen. Alla vitvaror skall passa in i Boverkets tvåfotsmodul (60 cm), och samtidigt skall de rymma så mycket som möjligt. På sin höjd blir det då några centimeter över för isoleringen.

Men ett kylskåp håller betydligt lägre temperatur än en årsgenomsnittlig utomhustemperatur. Skulle vi acceptera tre-fyra centimeter isolering i våra ytterväggar eller -tak? Självklart inte. Och frysen håller 18-25 minusgrader. En riktigt smällkall vinternatt alltså. Fem centimeter isolering är okay, yes? NOT!

För att inte tala om ugnen alltså. 200-250 grader på ena sidan och 20 grader på den andra, och allt åtskilt med fem centimeter isolering? I nådens år 2008. Suck!

Nä, när skall vi börja se riktigt moderna vitvaror? Vi kan idag köpa en digital köttermometer för under en hundralapp. Den har allt man kan behöva för att styra såväl kyl, frys och ugn. Man ställer önskad temperatur (börvärdet) via “larmet”, som får reglera strömmen till apparaten i stället för att larma, och så har man den direkta avläsningen av vilken temperatur man har (ärvärdet). Ja, ni fattar säkert?

Och naturligtvis skall det vara ordentlig isolering! Om det så innebär att ugnen eller kylen kräver 120 cm bredd, djup och höjd så får det bli så, men 20-30 cm isolering bör man väl allra minst kunna kräva runt om, eller hur? Och precisionsreglering för bara några kronor är, som sagt, inga som helst problem med dagens elektronik. Inte ens att bygga in artificiell intelligens i styrningen, såsom att räkna ut vilken temperatur ugnen skall ha, och hur länge, för att få en julskinka färdig på åtta timmar med optimal temperatur i ugnen. Troligen 80 grader eller så i sex timmar och sedan eftervärme och utjämning i ytterligare två timmar…