Felten Fabulerar

“Carola flyttar karriären online” utropas det triumferande på SVTs hemsida. Nu skall minsann en av våra käraste artister, ja rent av “Sveriges mest omskrivna kändis” enligt Sofia Benholm, som skrivit kortisen på svt.se, göra slag i saken och ta hand om sin egen karriär.

Så bra, tänker alla Carola-fans. Äntligen har vår favoritartist sällat sig till den ständigt ökande kadern av artister, som insett att slavkontraktet från det USA-dominerade mediabolaget inte var den väg till rikedom som de blivit utlovade.

Men de Carola-fans som surfar över till “hennes” hemsida inser tämligen omgående att det inte har ett dugg med att Carola har välkomnat den nya, fantastiska teknologin, med alla sina möjligheter, att göra. På hemsidan lyser Carola själv med sin frånvaro. Det enda man hittar är ett antal anställda som försöker låtsas att Carola minsann finns där, även om hon naturligtvis inte har så mycket tid över för att personligen skriva och på övrigt vis kommunicera med sina fans.

Det finns till exempel en länk till Brev från Carola. Där kan man hitta hela fem brev — som inte alls verkar vara skrivna av Carola själv, men även om så vore fallet så… — daterade från maj 2005 till januari 2007. Det senare är alltså är det sista “brevet”. Inte direkt vad vi på internet kallar interaktivitet, om man säger så.

Och från länken Kontaktinformation kan man komma i kontakt med “info”, “booking” och “support”. Men “carola”? Nädu, så lätt skall du inte ha det.

Snälla Carola, och alla ni andra artister som fått för er att det räcker att anställa ett halvdussin webansvariga för att ni skall kunna gå ut och utropa att “nu har jag flyttat karriären online”, riktigt så enkelt är det inte, så lättgullade är inte majoriteten av dagens internetanvändare. Det går säkert att lura en del av Carolas gamla fans från 1980-talet, den del av dem alltså som inte brytt sig om att passera gränsen mellan “internet som en kul leksak” och “internet som en livsstil”, men den artist som är seriös med sin online-satsning får nog bjuda till av sig själv lite grand, och inte förlita sig helt och hållet på anställd personal.

Det är möjligt att man måste vara lite nördig för att till fullo kunna uppskatta TPB-killarnas senaste tilltag. Men detta är bara så klockrent elegant att man, om man har slika tendenser, inte kan låta bli att beundra den kreativitet och den sakkunskap som ligger bakom ett sådant här tilltag.

---

% This is the RIPE Whois query server #2.

% Information related to ‘91.191.138.0 - 91.191.138.63′

inetnum: 91.191.138.0 - 91.191.138.63
netname: SE-TPB
descr: . , . .
descr: . ________/__________\ ____\
descr: . \ ___ \___ ____ \___ \
descr: . \___/ \ \___/ ,-/_
descr: . / \ \ / __ \
descr: . \____ /\___ /\___ /
descr: . \__/ \__/ \___/
descr: . : : ;
descr: . ‘
descr: TPB, Stockholm
descr: Customer of Danowsky & Partner Advokatbyra KB
descr: Customer of Maqs Law Firm Advokatbyra AB
descr: Customer of Svenska Antipiratbyran
descr: ———————————————
descr: All abuse mail should be sent to:
descr: lawfirm at danowsky.se
descr: monique.wadsted at se.maqs.com
descr: henrik.ponten at antipiratbyran.com
country: SE
admin-c: MS7556-RIPE
admin-c: LA2217-RIPE
admin-c: TB3373-RIPE
tech-c: MS7556-RIPE
tech-c: LA2217-RIPE
tech-c: TB3373-RIPE
status: ASSIGNED PA
mnt-by: AS21202-MNT
source: RIPE # Filtered

person: Maria Stahl
address: Danowsky & Partners Advokatbyra KB
address: Box 16097
address: SE-103 22 Stockholm
address: Sweden
e-mail: lawfirm at danowsky.se
phone: +46 8 6146400
mnt-by: AS8434-MNT
nic-hdl: MS7556-RIPE
source: RIPE # Filtered

person: Lars Adolfsson
address: Maqs Law Firm Advokatbyra AB
address: Norrmalmstorg 1
address: 10386 Stockholm
address: SE
phone: +4684070924
e-mail: lars.adolfsson at se.maqs.com
nic-hdl: LA2217-RIPE
mnt-by: TELIANET-LIR
source: RIPE # Filtered

person: Thomas Bjork
address: Maqs Law Advokataktieselskab
address: Pilestraede 58 4
address: 1112 Koebenhavn K
address: DK
phone: +45 35240810
nic-hdl: TB3373-RIPE
mnt-by: TDK-MNT
source: RIPE # Filtered

---

Bakgrunden är alltså att de där bokstavskombinationerna som nu skor sig på de juridiska missförhållandena i större delen av världen, alltid brukar basera sina stämningsansökningar, såväl som krav på att websidor skall stängas, på den information som finns registrerad i den så kallade whois-databasen. Försöker de sig på något sådant på denna nya IP-grupp, som TPB just beställt, så får de alltså stämma sig själva. Åhhh… det är så otroligt fyndigt alltså…

(Via Torrentfreak)

Det första IPRED-målet har nu gått in i en viktig, ny fas. Internetoperatören i fråga, Perfect Communication Sweden AB, även kallad ePhone har inkommit med en svarsinlaga till Solna tingsrätt. IDG tar upp det och så gör även DN.

Svarsinlagan är en fullkomligt formidabel sågning inte bara av stollen Danowsky, utan ännu mer av såväl FRA-lagen som IPRED-lagen. Nästan vällustigt lägger advokaten Peter Helle och jur. kand. Magnus Moström våra inkompetenta lagstiftare över knät och ger dem en risbastu som heter duga, och lämnar dem med illröda skinkor till allmänt beskådande.

På punkt efter punkt tar de upp nästan varenda invändning som vi inom bloggosfären har anfört i ett drygt år nu. Man skulle nästan kunna tro att Helle och/eller Moström själva har varit aktiva bloggare — eller rent av är piratpartister.

Själva svarsinlagan har alla förutsättningar att bilda skola för hur framtida försök att rida på IPRED-lagen skall bemötas. Dessbättre är den, som alla offentliga handlingar, fri från all upphovsrätt, så vem som helst kan byta ut några relevanta delar för att anpassa den till nya, aktuella fall.

För säkerhets skull bör så många av oss som möjligt göra en egen kopia och lägga på säkert ställe, för att förhindra att inlagan försvinner på grund av ändrade länkar. Den som orkar kan kanske rent av skriva av den, så att det blir ett textdokument i stället för den avbildning (ungefär fotostatkopia) som den nu verkar ha formen av. Man skulle ju rent av kunna lägga upp ett formulär på webben, där man matar in sina egna, aktuella data och så skickas en nykompilerad svarsinlaga automatiskt till rätt ställen?

Under alla omständigheter så förtjänar advokatfirman Wistrand, och framför allt då deras medarbetare Peter Helle och Magnus Moström, en stor eloge. Och naturligtvis förtjänar även ePhones vd Bo Wigstrand (lustigt sammanträffande där med ett efternamn som är så likt advokatfirmans?) ett stort hatten av i beundran för att han inte bara böjde sig utan verkligen tog striden. Jag undrar om de stora elefanterna Telia, Tele2, Comhem och så vidare, hade varit lika måna om sina kunder.

Blombävning kanske?

Ingen bloggläsare kan väl ha undgått att höra om den skandalösa domen i TPB-rättegången vid det här laget? Ett års fängelse och 30 miljoner i skadestånd. Högre straff än vad våldtäkt, hustrumisshandel och liknande riktiga brott brukar ge, och nytt rekord i skadestånd. Det gamla rekordet löd väl på två miljoner om jag minns rätt, och tillerkändes en man som oskyldigt dömd blivit berövad åtskilliga år av sitt liv i fängelse.

Nu är det alltså hög tid att demonstrera sitt missnöje med gamla stofiler i riksdagen, som bäddat för denna horribla rättsskandal. Det gives förvisso åtskilliga tillfällen att demonstrera på gammalt vanligt sätt, med plakat och banderoller på gator och torg. Men betydligt effektivare är det att demonstrera mellan den 20 maj och den 7 juni; närmare bestämt vid valurnorna.

Även den som föraktar allt vad EU står för, bör alltså rösta i det kommande EUP-valet! Detta är den i särklass effektivaste demonstrationen man kan göra. Den tränger ända in i politrukernas allra heligaste, likt ett dolkhugg i magen. EUP-valet gäller förvisso inte vår svenska riksdag, men var förvissade om att alla politruker kommer att få jätteskälvan Filemon om piratpartiet gör ett framgångsrikt EUP-val.

Således: statistiken säger att mer än sex av tio röstberättigade svenska medborgare väljer att avstå från att rösta i EUP-valet. Gör inte det! Även om du hatar allt vad EU står för, så slösa inte bort din röst, utan gack istället åstad och lägg en röst på piratpartiet, en mäktigare demonstration än så kan du aldrig åstadkomma ens med den största och tjusigaste banderollen på gator och torg.

Och skulle du sedan råka sätta ett kryss för namn nummer 10 på listan, den enda västsvenska kandidaten, så tänker i alla fall inte jag protestera…

Den musiker som väljer att inte avstå 95% av skivintäkterna (efter att en massa avdrag gjorts för olika “omkostnader” som bolaget haft) har det minsann inte lätt. Dels för att det föreligger stor förvirring om vad som egentligen gäller — alla parasiterande bokstavsakronymer är ganska noga med att inte uttrycka sig i klartext — dels för att man riskerar enorma ekonomiska bakslag om man gör det minsta lilla fel.

Men att döma av STIMs hemsida så kan man tydligen, sedan 1997, efter begäran bli befriad från att betala licensavgift för första upplagan av ett fonogram där innehållet är helt egenkomponerad musik. Befrielsen gäller högst 1000 exemplar.

Sedan blir det lite luddigare, om man tittar på vad STIM hävdar gäller för de som eventuellt skall trycka upp alla plastbitarna. Det presumptiva Moment-22 som där verkar uppstå har tydligen gjort att CD-tryckerierna valt det säkra före det osäkra, och alltid kräver tillstånd från NCB innan de startar tryckpressarna.

Nä, mitt råd till alla förhoppningsfulla musikskapare är nog att hoppa över plastbitsdelen av marknadsföringen och ge sig direkt på den modernare, och betydligt miljövänligare, formen: direkt digital distribution — DDD — i egen regi.

En egen hemsida med väl synlig betalningsknapp. Valfria tekniska format (MP3, OGG, ISO eller annat) som naturligtvis får kosta olika mycket, och helst en egen tracker så att inte den egna servern blir överlastad vid nysläpp, är några rekommendationer från en gammal fildelare.

Lägg till det texter, noter och separata soundtracks med möjlighet — och tillåtelse! — för era fans att göra egna remix av era verk, samt naturligtvis en community där de kan dela med sig och diskutera, så har ni skapat en verkligt bra grund för en trogen, och förmodligen stadigt växande, skara av fans. Vi musikälskare är ju inte direkt bortskämda med sådan full-service, efter att i snart ett sekel bara ha betraktats som musikens mjölkkor.

Behöver ni hjälp med något av detta, så finns det hundratals experter bara några musklick (eller ett eget blogginlägg) bort, och som garanterat bara längtar efter att få hjälpa er att ge de giriga akronymparasiterna det långa fingret.

En nyligen genomförd opinionsundersökning, som Svenska Dagbladet har beställt av SIFO, har väckt viss uppmärksamhet såväl på nätet som bland gammelmedia. Enligt den allmänna tolkningen av undersökningen anses 48% av svenska folket vara emot IPRED, 32% för och 20% är osäkra.

Men är det verkligen på det viset? Visst är det trevligt att ungefär halva svenska folket skulle tycka att hyrsnutlagen är dålig, men kan verkligen en tredjedel tycka att det är en bra lag? Och en femtedel vet inte ens?

Nå, nu är det faktiskt så att en opinionsundersökning kan utformas så att den alltid får önskat utfall, enbart genom att ställa frågan rätt vinklad. Detta är något av det första man får lära sig när man studerar statistik och andra närliggande ämnen.

Så låt oss studera den exakta frågan, så som den ställdes till de tillfrågade:

Är det rätt att upphovsrättsinnehavare via domstol ska få begära ut information om misstänkta illegala fildelare från internetoperatörer?

Den som är något bevandrad i opinionsundersökningens ädla konst ser ju direkt ett stort antal synnerligen värdeladdade ord här, som omedvetet kommer att leda den tillfrågade i en viss (önskad) riktning.

1. upphovsrättsinnehavare
Jovisst alltså. Den stackars fattiga kreatören, som sitter i sin kammare och förtvivlat kämpar för att hålla kronofogden från dörren. Icke så, naturligtvis. Det är innehavarna av kopieringsrätten som kommer att utnyttja denna lag.

Att de stora bolagen lyckats få upphovsrätt och kopieringsrätt att betraktas som synonymer i svensk lagstiftning är ett av de stora problemen i den nuvarande, infekterade debatten. Men denna sammanblandning gynnar naturligtvis alla de enorma industrier som levt gott på att suga ut alla upphovsmän det senaste seklet, samtidigt som de skjuter samma upphovsmän framför sig som en sköld mot alla kritiska pilar.

2. domstol
Toppen! Detta måste naturligtvis vara rättssäkert eftersom det är en domstol som skall godkänna det hela. Med riktiga, ärliga, öppna förhandlingar där båda parter får lägga fram sin sak, och där sedan domstolen fattar ett salomoniskt beslut grundat därpå. Nu är det ju tyvärr inte på det viset.

En tingsrättsnotarie med gummistämpeln i högsta hugg räknas förvisso in under begreppet domstol, men det är nog inte riktigt den bilden gemene man frammanar när de läser ordet domstol.

3. misstänkta illegala
Usch och fy! Vem kan säga nej till att “misstänkta” och “illegala” aktiviteter stävjas? Tycker man att det är bra med “misstänkta” och “illegala” så måste man väl nästan själv vara lite “misstänkt” och “illegal”, eller hur?

4. fildelare
Nu är det ju inte information om fildelarna de kommer att begära ut och eventuellt få. Det är information om vem som står som innehavare av abonnemanget. Det kan vara McDonalds, Studentlägenheter, Volvo Cars eller helt enkelt bara en vanlig Svensson. Med andra ord den näst lägsta nivån på ISP-stegen.

Att det, trots denna skamlöst tendensiösa utformning av frågan, ändå blev 48% som svarade Nej på frågan om det är rätt att… och så vidare, är snarast ett gott betyg åt bloggosfären och dess förmåga att informera där gammelmedia misslyckats totalt och hela vägen spelat andrefiol.

Att nästan hälften av de tillfrågade lyckades genomskåda den felaktiga utformningen av frågan, och enbart en tredjedel föll för den, och en femtedel blev osäkra, ja se det ger verkligen en enorm framtidstro. Åtminstone för den här skribenten.

“We are Borg”
“Strength is irrelevant.”
“Resistance is futile.”
“You will be assimilated.”
“We wish to improve ourselves.”
“We will add your biological and technological distinctiveness to our own.”
“Your culture will adapt to service ours.”

Ovanstående citat känner förmodligen de flesta älskare av den gamla TV-serien STTNG igen. STTNG står alltså för Star Trek: The Next Generation, och var en väldigt populär sci-fi-serie som ursprungligen sändes 1987-1994, men som fortfarande repriseras i olika TV-kanaler.

Borg var en cybernetisk organism (ofta förkortat cyborg — därav namnet, ungefär som när ordet blogg 15 år senare bildades av weblog) som bestod av tusen sinom tusen olika individer av olika arter, uppsamlade från alla hörn av universum, och som alla var ihopkopplade till ett enda gigantiskt intellekt. Idén plagierades för övrigt ett decennium senare i filmen The Matrix, men det är en helt annan historia.

Man kan lätt förstå hur förkrossande överlägset detta clustrade intellekt var jämfört med enskilda individers dito. Nu var ju detta i och för sig en produkt från USA, så självklart lyckades, gång på gång, de rådiga hjältarna i serien att trots allt smiska Borg på fingrarna, men även det är en helt annan historia.

Men det som för 20 år sedan var science fiction är nu på väg att bli verklighet. Tack vare internet så kan hundratals miljoner individer samverka i ett enda gigantiskt, intellektuellt cluster. Som fantastiska skribenten Isobel Hadley-Kamptz (hon bloggar här) skriver i en krönika — som egentligen handlar om FRA — i Expressen för ett par dagar sedan:

… på nätet är det som om hjärnans själva synapser flyttat utanför huvudet. Mina tankar blir dina som blir någon annans.

Alla vi som gång på gång fastnat i en till synes ändlös kedja av länkar, och efter att vi exempelvis bara sökte på ett recept på kroppkakor grottat ner oss i en ingående beskrivning av hur man tillverkar en USB-sticka för att tända och släcka lamporna hemma, vi känner säkert igen oss.

Det är omöjligt att på förhand säga vilka nya impulser vi kommer att assimilera på våra irrfärder i det gigantiska, cybernetiska intellektet på internet. Det enda vi med säkerhet kan säga, är att varje resa berikar oss. Även om det inte alltid är positiva impulser vi hittar, så brukar nettoeffekten i alla fall bli lite som entropi — vad vi än gör så ökar summan hela tiden.

Även Christopher Kullenberg uttrycker lite grand av Isobels tankar i en, för övrigt, förödande nedsabling av författarförbundets, landets mest rabiata IPRED-försvarare, ordförande Mats Söderlunds häpnadsväckande egoistiska och verklighetsfrånvända artikel i DN häromdagen.

När tankar, idéer och ord smittar förlorar man inget. Det finns ingen sådan brist. Tvärtom lyser världen upp! Bristen uppstår först när vi primitivt approprierar, och säger “min, inte din”.

Det kan vara en ljus tid vi går till mötes. En tid som manusförfattarna till STTNG bara kunde drömma om för 20 år sedan. En tid då en intellektuell allemansrätt blir global, så att miljarder människor kan koppla ihop sig till en så formidabel tankemaskin, att mänskligheten på bara några år skulle kunna ta så enorma kliv framåt att alla de gångna, hundratusentals årens utveckling blir till obetydligheter i jämförelse.

Men allt detta underbara kan bara inträffa om vi lyckas byta ut alla de oförstående betonghäckarna som i dag befolkar alla beslutstaburetter. Därför behövs piratpartiet, för det är idag det enda parti som inser vad framtiden kan ha i sitt sköte om vi alla bara spelar våra kort rätt.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet den 7 juni i år och i riksdagsvalet den 19 september nästa år. I båda fallen är det DU som avgör hur framtiden skall se ut. Och framför allt: slösa inte bort den möjligheten genom att ligga på soffan. Om du ändå hade tänkt strunta i att rösta, så lägg istället din röst där den kan göra en stor skillnad vad gäller allas vår framtid. Då kan du i alla fall se dina barnbarn i ögonen om ett antal år, och stolt förklara att du minsann var en av dem som styrde utvecklingen rätt i början av seklet.

Jag hade ursprungligen tänkt mig att låta bli att blogga om Rättegången (med versal begynnelsebokstav) men kan ändå inte avhålla mig.

Efter att ha genomlidit de första dagarnas spektakel så kan jag inte annat än skämmas över hur svenska rättegångar går till. Nog för att jag varit med om ett antal tingsrätts- och även hovrättsförhandlingar i mina dagar, men att det kunde gå så här Kalle-Anka-mässigt till i en svensk rättegång hade jag faktiskt ingen aning om; det har jag aldrig tidigare upplevt.

För det första:
Att integrera brottsmålet och det eventuella, därpå följande, civilmålet till samma förhandling är ju fullkomligt horribelt. Om man har skadeståndsanspråk som följd av en brottslig handling, så måste man väl först fastställa att en brottslig handling har skett, annars faller ju hela skadeståndsanspråket platt till marken.

Tydligen har de anklagades advokater försökt att separera de två delarna, men fått nobben av tingsrätten. Varför har jag inte sett någon motivering till. Tror man att det går att spara pengar genom någon slags synergieffekt?

För det andra:
Och åklagarens sakframställan skall vi ju bara inte prata om. Inte ens de mest insatta juristerna som kommenterat den fattar vad alla de monotont anförda bevisen var avsedda att bevisa.

För det tredje:
Vi som (ofta tack vare TPB) kunnat följa rättegångar från Det Stora Landet i Väst har ofta hört diverse protester i stil med “argumentative”, “calls for speculation”, “where’s this leading?”, “badgering the witness”, “leading the witness” och så vidare. I en svensk rättegång är det tydligen bara rättens ordförande som tillåts att ha slika invändningar?

Hur kan annars åklagaren tillåtas att föregå varje fråga till vittnet med tre-fyra minuters argumenterande, påståenden, ledande halvfrågor, m.m. ibland inte ens mynnande ut i en klar fråga?

Nä, det är helt klart att vi i Sverige behöver ordna till vårt rättsväsende. Det är inte längre hållbart att massmedia räknas som Tredje Statsmakten bara för att vi saknar rättsväsendet som en egen statsmakt. Domstolsordningen måste moderniseras bortom den 1700-talsordning som nu råder, så att vi får en rättsordning värd namnet i vårt land.

.

I mer än fyra år har jag troget använt det som förut kallades Azureus, men som nu döpts om till Vuze efter att grabbarna i utvecklingsgänget “went corporate” så att säga.

Vuze är nu så nedlusad med en massa tingel-tangel att det mer liknar ett försök från mediamaffian att skapa en BitTorrent-klient. Vilket det väl troligen är, för övrigt.

Tyvärr innebär detta att själva kärnan i Azureus/Vuze blivit lidande. Utvecklingsarbetet fokuseras nästan helt och hållet på allt glitter, och själva kärnan — BT-funktionen — har blivit hopplöst eftersatt. Buggar som rapporterats för flera år sedan har ännu inte fixats, och att hitta på förbättringar i protokollet (sådana finns det många idéer om) är det bara inte tal om.

Således är det med största sorg i hjärtat, som jag nu inser att det är dags att ta farväl av Azureus. Detta makalösa program, som lärt så många människor hur BT-transporten fungerar ner i minsta detalj, tack vare sitt enorma utbud av olika grafiska presentationer, men numera tuggar det i sig mer datorresurser än vad det är värt.

Droppen som fick bägaren att rinna över var det usla, näst intill obefintliga, IPv6-stödet i Vuze. Nu när jag byggt om hela mitt lokala nätverk till IPv6, så irriterar det att program som påstås vara IPv6-kompatibla inte är det. Bort, bort!

Jag har i och för sig länge haft planer på att byta till uTorrent, som jag provat på ett flertal gånger, men tanken på att flytta över drygt hundratalet torrents, med källor utspridda över massor av volymer och bibliotek, har gjort att jag tvekat.

Men så äntligen fick jag lite programmeringstid över, och slängde ihop ett snabbhack som fixade det hela på några sekunder. Allt jag kan säga om hacket (ett Python-script — därav rubriken) är att det fungerade för mig. Kanske det fungerar för någon annan också? Således delar jag såklart med mig av denna min “intellektuella egendom” (som ursprungligen bygger på en annan persons dito — se ingressen i scriptet).

Tack vare en vänlig blogg-kollega har nu även jag fått möjlighet att prova på Svaret På Musikens Problem Tack Vare Fildelningen — AKA Spotify.

Och visst känns det betydligt bättre än alla andra försök att marknadsföra musik på nätet utan att involvera fildelning. Och visst är det en imponerande katalog de lyckats skrapa ihop. Men fortfarande gapar där stora hål, naturligtvis helt och hållet beroende på den fullkomligt vansinniga rättighetsdjungel som skivindustrin har skapat.

Inte ens samma artist kan de erbjuda fullt ut, detta då eftersom många artister valt att byta utsugarbolag lite då och då. Ett typiskt exempel på detta är ett av världens äldsta band, The Spotnicks.

Visst, Spotify har lyckats skrapa ihop 82 av Spotnicks låtar. Men det är ändå långt ifrån de mer än 200 som jag kan hitta på en enda torrent på The Pirate Bay.

En annan av mina favoriter är Ian Dury, en av megastjärnorna från musikens guldålder på 60- och 70-talet. Tiden då kasettkopieringen låg på max samtidigt som musikerna fortfarande spelade riktiga instrument och sångarna blev kända för att de var duktiga och inte för att de såg vackra ut.

På Spotify får jag ett enda napp på Ian Dury, och det är ingen av klassikerna Sex & Drugs & Rock & Roll eller Hit Me With Your Rythm Stick. Till och med YouTube ger flera napp. Dra upp volymen och gunga med, så här kunde det låta på den tiden då skaparglädje var viktigare än dagens krämarmentalitet för alla kulturskapare:

Nåja, vad gäller urvalet på Spotify, så lär de jobba för högtryck på det, men nog hade de haft det betydligt enklare om vi hade haft en vettigare UhR-lagstiftning. En som åtminstone släpper musiken fri efter tio år. För inget av det som spelats in det senaste decenniet intresserar mig ändå…