Felten Fabulerar

Jimmy Callin har skrivit en lång och tänkvärd artikel om hur han uppfattar piratpartiets i Göteborg “struktur”, som han kallar det. Och för mig, som varit med i piratpartiet sedan starten, så var det onekligen intressant att få ta del av hur man uppfattar vårt parti ifrån en informationspolitisk synvinkel, så att säga.

Låt mig bara, för jämviktens skull, förmedla mina synpunkter ur ett, skall vi kalla det distributionspolitiskt perspektiv. En mer praktisk utgångspunkt med andra ord.

När piratpartiet grundades i januari 2006, så blev vårt första, stora problem att samla ihop 1500 fysiska namnteckningar. Vår valmyndighet godkände nämligen inget annat än namnteckningar nedtecknade på papper för att partiet skulle få registreras.

Således gick den tidens cirka 1000 medlemmar mer eller mindre man ur huse, och ställde sig på städernas torg och tiggde namnteckningar. I Göteborg så organiserades allt detta av vad som kom att bli vår starke man på den tiden, Balder Lingegård. Och han lyckades så bra, att vi i Göteborg vann första pris i partiets interna tävling om vilka som var bäst på att samla in namnteckningar.

Vi lyckades, som bekant, med råge att få ihop de nödvändiga namnteckningarna i tid, och lyckades få partiet registrerat.

När sedan valrörelsen startade 2006, så var det ånyo Balder som ledde oss i Göteborg, men eftersom hans lilla lägenhet lämpade sig illa för att ta hand om 162.000 valsedlar, som var Göteborgs beskärda del då,


så tog jag på mig uppgiften att ta emot och vidareförmedla dessa valsedlar.

Och här är det på sin plats att poängtera att vi i Göteborg har ett stort problem, som nästan inga andra delar av Sverige har, nämligen att Posten här har gjort ett fullständigt spagettimos av postnumreringen. Och postnumret är vad som avgör vilken del av vår organisation du tillhör. Jag försökte tidigt 2006 att få Rick, som då var ensam ansvarig för hela vår IT-verksamhet, att åtgärda detta. Bland annat genom att skicka en detaljerad postnummerlista till honom, men det blev helt enkelt aldrig tid för detta, så vårt problem kvarstår än idag så vitt jag vet.

Och så har vi problemet med att Göteborg är indelat i fyra valkretsar. Enbart att det kallas valkretsar gör det förvirrande nog, men att vi sedan, dessutom, fick en femte “valkrets” i piratpartiets organisation, Göteborg skärgård, gör naturligtvis att förvirringen blivit ännu större.

Nåja, raskt fram till januari 2009, då Jimmy tydligen anser att det började hända något i Göteborg. Vad som hände då var att jag satte mig och uppdaterade vilka som var ledare för de fyra/fem olika delarna av Göteborg. Jag tog (på uppmaning av dem själva) bort två stycken som stått som kontaktpersoner sedan 2006, och “utnämnde” tre personer till ledare för de tre delar som nu var “tomma”. Naturligtvis samtidigt som jag skickade email till dem och bad om tillstånd så att säga. De jag “utnämnde” på detta vis var tre personer som fortfarande var aktiva, och som var med om att distribuera valsedlarna 2006.

Samtidigt satte jag upp mig själv som kontaktperson för hela Göteborg. Där fanns då en helt okänd person vid namn Kalle Vedin uppsatt, och jag har än idag ingen aning om hur det gick till, men strunt samma. Genom ett misstag från mig där, så råkade jag hamna som #1 och Kalle åkte ner till #2. Det tog då mindre än fyra timmar innan Björn Odlund, tydligen efter att Rick Falkvinge hade reagerat, hörde av sig. Under tre års tid fanns alltså tokfelaktiga uppgifter på Göteborg, men när jag ändrade något så slogs det Stora Larmet direkt.

Nåja, kvickt som tusan rättade jag naturligtvis till mitt misstag, och på den vägen är det.

Sedan blev det tid att återigen sparka igång hela valsedelsdistributionen, och eftersom jag hade erfarenheten och verktygen från 2006, så anmälde jag mig frivilligt. I och för sig så fick jag nu en femtedel av partiets samtliga valsedlar, valsedlarna till hela Västsverige,



men det spelade ingen roll, det vara bara en fråga om att skala upp det hela från 2006. Och som bekant så fungerade det hela strålande bra, även detta år, tack vare hårt slit från ett antal engagerade aktivister.

Och jag vet mycket väl vilka som jobbade stenhård med just att distribuera valsedlar — inte bara i Göteborg, utan i hela Västsverige. Och jag kan försäkra dig, Jimmy, att vi är definitivt inte oorganiserade på något sätt och vis, åtminstone inte när det gäller rent praktiska saker, som att distribuera ut olika former av papperslappar. Möjligtvis är vi dåliga på att ta oss till Vasagatan för att dricka kaffe, men det är ju en helt annan sak, eller hur?

Jag var tveksam in i det längsta. Främst på grund av de oroande tendenser till toppstyrning inom piratpartiet, som visat sig på sistone, något som gjort att jag fått allt svårare att helhjärtat stödja partiet.

Men efter ett antal frågor och uppmaningar, speciellt från västsverige, och dessutom överläggningar med mina nära och kära, så har jag beslutat mig för att piratpartiet fortfarande är den enda vägen bort från den inslagna övervakningsväg, som våra nuvarande politiker kommer att fortsätta att styra Sverige på om de inte får mothugg, och att det således är varje piratpartists skyldighet att ställa upp, vare sig man är 100% komfortabel med allt som sker i partitoppen eller ej. Över riksdagsgruppen skall förhoppningsvis inte styrelsen kunna råda.

Kanske kan man rent av, via riksdagsgruppen, få styrelsen att sansa sig lite, och börja lyssna mer på medlemmarna än på deltagarna i den besynnerliga “ledningsgruppen”, tydligen benämningen på en Skype-chat, som ingen får någon information om vilka som deltar i eller hur man blir invald i den. Lite grand som ACTA med andra ord.

Och för att förekomma eventuella frågor: självklart kommer jag, om jag får förtroendet först av partiets medlemmar och sedan av Sveriges väljare, att slaviskt följa vår vågmästarstrategi och därmed partipiska. Och naturligtvis måste piratfrågorna alltid ha högsta prioritet för varje PP-ledamot. Således har jag redan gjort färdigt en motion för att radikalt modernisera vår nuvarande upphovsrättslag.

Men därutöver så anser jag att det står varje PP-riksdagsledamot fritt att ägna sig åt sina hjärtefrågor, så länge man inte äventyrar vår strategi.

Således så brinner jag bland annat för:

Energifrågor
Satsa på metanol i stället för etanol i våra fordon. Ett skogsland som Sverige skall naturligtvis välja träsprit i stället för mat (vete, majs, sockerrör).

Gör om våra kärnkraftverk till ofarliga varmvattenberedare i stället för att stänga av dem.

Arbetstidsfrågor
Mera om detta här.

Miljöfrågor
Ett omedelbart förbud mot allt torskfiske med trål är absolut nödvändigt om vi vill att Östersjön skall överleva. Skyll inte på jordbruket när det är torskens utrotning som bär skulden till algblomning, laxdöd och fågeldöd!

Infrastrukturen
Infrastrukturen är alldeles för viktig för att läggas i händerna på privata aktörer.

Försvaret
Ersätt den nuvarande värnplikten (som ju blivit rena rama skämtet) med allmän polisvärnplikt.

Det var väl ungefär det jag kan komma att tänka på nu, men det finns säkert betydligt mer. Jag har under mina 45 år av politiskt medvetande samlat på mig mängder av åsikter. Åsikter som jag hoppas att kunna få ventilera i vad som förmodas vara landets högsta beslutande instans, men som ju som bekant inte längre klarar av att uppfylla den rollen. Kanske går det att ändra även på detta om man får fyra år på sig…

Det har skrivits spaltkilometer om vad det är som skiljer piratpartiet från alla övriga partier. En enorm skillnad som framför allt yttrar sig i medlemstillströmningen. Inte bara i Sverige utan även i resten av världen har de politiska partierna samma problem — de klarar inte av att nyrekrytera.

Så vad beror det då på att just piratpartiet växer så att det knakar. Vi har nu fler medlemmar än alla andra partier i Sverige utom två. Och då är ändå de flesta medvetna om att alla övriga partier har minst sagt suspekta medlemssiffror. Piratpartiets ungdomsförbund UP har för länge sedan akterseglat alla andra ungdomsförbund och är nu större än de flesta av de vanliga partiernas moderpartier!

Till att börja med så kan man ju inte annat än beklaga gammelpartierna. De har spenderat hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar på att försöka vända den negativa trenden i olika “demokratifrämjande” projekt, men misslyckats totalt. Precis — för övrigt — som pirathatarna i de USA-styrda mediabolagen har misslyckats med att behålla sina kunder; och av exakt samma skäl — de har inte fattat någonting, de har inte hängt med i utvecklingen.

Hur kan det då komma sig att gammelpolitikerna så fullständigt misslyckats med att följa med i utvecklingen? En liten aha-upplevelse fick jag när jag via Copyriot läste vad en av de mest prominenta företrädarna för gammelpolitiskt bakåtsträvande, nämligen Karin Pilsäter (fp), tydligen har twittrat ur sig. Nämligen att på internet är vi alla konsumenter, det är konsumentregler som skall gälla där.

Men duh alltså?!

Kan det vara här som förklaringen ligger? Gammelpolitikerna har alltså fått för sig att internet är en marknadsplats där det gäller för lagstiftarna att säkerställa konsument-producent-förhållandet? Att det är “förstärkt konsumenträtt och bättre konkurrensredskap i telekomsektorn” vi behöver på internet?

Snälla lilla Karin, och alla andra stofiler i olika lagstiftande församlingar, här har du en avgrundsdjup skillnad mellan dig och oss piratpartister. Du förstår, vi anser att internet är en ny allmänning som vi plötsligt har fått tillgång till. En allmänning som saknar alla de gamla vanliga kommersiella och politiska regelverken och där samtliga människor är medborgare, inte konsumenter. Medborgare med exakt samma rättigheter som alla andra, oavsett religion, hudfärg, sexuell läggning, politisk åskådning, ålder, utseende och så vidare. En underbar, enorm, mestadels outforskad, vildmark som bara väntar på att utforskas och avnjutas.

Internet är en allmänning där vi piratpartister till varje pris vill förhindra att den går samma öde till mötes som de övriga kontinenterna när européerna “upptäckte” dem i förra årtusendet. Asien, Amerika, Afrika, Australien. Alla gick de samma öde till mötes. Imperialisterna/kolonisterna utropade allt territorium som varande deras, och började omedelbart införa sina egna regler — obekymrade om att det överallt redan bodde en urbefolkning.

Nej, det förefaller uppenbart att fjällen numera faller från svenska folkets ögon som snö i en januaristorm. Alltfler börjar inse vilka oerhörda rikedomar vi kan förvänta oss från denna nya allmänning. Inte rikedomar i form av pengar, utan i form av allt det där som inte går att köpas för pengar. Och alltfler börjar inse varför en handfull miljardindustrier lägger ner så mycken möda och prestige på att tvinga till sig dessa enorma rikedomar.

När resten av oss har utvandrat till våra underbara, jungfrueliga marker, så kan de gamla, trötta stofilerna sitta där i sina gammelmarker och slåss om vem som har rätt att få betaaaalt. Vi andra bara njuter i fulla drag av vad miljardtals generösa människor delar med sig av, och de gör det enbart av det skälet att de är mänskliga. Det ligger nämligen närmare det mänskliga kynnet att dela med sig än att tjäna pengar. Sorry alla girigbukar, men det är faktiskt ett genetiskt faktum.

Glöm nu för all del inte bort att det, som sagt, bara finns ett enda politiskt parti som har en ideologi som värnar om vårt internet. Alla andra partier är ständigt beredda att kompromissa bort dessa de viktigaste av alla frågor mot några procent hit och dit på skatten, a-kassan, kommunal utjämning, you name it. Endast vi i piratpartiet säger rakt ut vilken ideologi vi har — och vi lovar dessutom att den står fast, den är icke förhandlingsbar!

Kan du få samma löfte från ditt gamla parti så skall du rösta på det partiet. Om inte så kanske du borde fundera på om du, likt Karl-Oskar för 100 år sedan, skall utvandra till det nya “amerikat” — internet — med resten av oss.

Med allmänning menas jord, oftast skog eller betesmark, och tillhörande vatten som ägs (eller får nyttjas) av en samfällighet (citat från wikipedia). Dessa allmänningar reduceras alltmer, allteftersom de privatiseras. Det är inte bara gator och torg som privatiseras av köpmannasamfälligheter eller landområden som tidigare fanns i kommunal eller statlig ägo och som nu säljs ut för att bekosta politikernas valfläsk. Det är även så självklara allmänningar som människans eget genom som nu har börjat patenteras.

Vidare har vi naturligtvis den enorma, kulturella allmänningen, även denna på väg att reduceras till ett obetydligt minimum, med ständigt höjda murar för att stänga allmänheten ute om de inte har betalat inträde.

När så allmänningarna i den fysiska verkligheten krymper ihop alltmer, genom att de offras på det monetära altaret, så kommer det som en underbar befrielse att det plötsligt har öppnats upp en enorm ny allmänning — internet, och framför allt då webben.

Men naturligtvis ser även alla giriga parasiter, som mutat in den fysiska verkligheten, att denna nya utvidgning har skett, och givetvis kastar de sig över även den i försök att även här muta in sina delar. Och det är här det är så viktigt att vi denna gång inte ger efter för girigbukarna och deras köpta lagstiftare.

Trivsamt nog så finns det även ett politiskt parti som inte bara hittat ut till den nya allmänningen, utan som även har etablerat sig där med buller och bång. Piratpartiet.

För på webben regerar piratpartiet med oinskränkt makt. Läs gärna bloggen Mothuggs knivskarpa analys av skillnaderna mellan piratpartiet och alla de övriga partierna på just detta område. Artikeln i fråga är för övrigt del 4, läs gärna de tidigare tre, det är minst lika intressant läsning.

Ett roligt litet Google-derivat är Googlefight, där är det bara socialdemokraterna som kan konkurrera med piratpartiet, alla övriga partier kommer hjälplöst efter.

Men detta enorma övertag på webben börjar även smitta av sig till den fysiska verkligheten, nu när medborgarna i allt större omfattning får upp ögonen för vad lagstiftarna håller på att förorsaka på webben. Medlemstillströmningen till piratpartiet är nu exempellös. Även om det är omöjligt att jämföra medlemssiffrorna med gammelpartiernas, eftersom de inte redovisar dessa i realtid, så ger det tydligen ändå etablissemanget skrämselhicka.

Dessutom kan man nog misstänka att gammelpartiernas siffror inte alltid är helt realistiska. Det är nog, till exempel, bara väldigt ivriga centerpartister, som på fullt allvar tror att centern skulle ha tre gånger så många medlemmar som jämförbara folkpartiet. Rapporterna, om att det är näst intill omöjligt att gå ur de gamla partierna, är legio, och vi minns väl alla SSU-skandalen, där SSU alltså gjorde sig skyldiga till rent bedrägeri (utan påföljd naturligtvis).

Om bara gammelpartierna hade publicerat sina ekonomiska redovisningar (något som är självklart för piratpartiet) så hade man ju lätt kunnat studera posten Medlemsavgifter under avdelningen inkomster, delat summan med medlemsavgiften, och så hade man fått fram de rätta siffrorna. Men se det går alltså inte, eftersom alla redovisningar tydligen bara visas för de inre cirklarna.

Det första IPRED-målet har nu gått in i en viktig, ny fas. Internetoperatören i fråga, Perfect Communication Sweden AB, även kallad ePhone har inkommit med en svarsinlaga till Solna tingsrätt. IDG tar upp det och så gör även DN.

Svarsinlagan är en fullkomligt formidabel sågning inte bara av stollen Danowsky, utan ännu mer av såväl FRA-lagen som IPRED-lagen. Nästan vällustigt lägger advokaten Peter Helle och jur. kand. Magnus Moström våra inkompetenta lagstiftare över knät och ger dem en risbastu som heter duga, och lämnar dem med illröda skinkor till allmänt beskådande.

På punkt efter punkt tar de upp nästan varenda invändning som vi inom bloggosfären har anfört i ett drygt år nu. Man skulle nästan kunna tro att Helle och/eller Moström själva har varit aktiva bloggare — eller rent av är piratpartister.

Själva svarsinlagan har alla förutsättningar att bilda skola för hur framtida försök att rida på IPRED-lagen skall bemötas. Dessbättre är den, som alla offentliga handlingar, fri från all upphovsrätt, så vem som helst kan byta ut några relevanta delar för att anpassa den till nya, aktuella fall.

För säkerhets skull bör så många av oss som möjligt göra en egen kopia och lägga på säkert ställe, för att förhindra att inlagan försvinner på grund av ändrade länkar. Den som orkar kan kanske rent av skriva av den, så att det blir ett textdokument i stället för den avbildning (ungefär fotostatkopia) som den nu verkar ha formen av. Man skulle ju rent av kunna lägga upp ett formulär på webben, där man matar in sina egna, aktuella data och så skickas en nykompilerad svarsinlaga automatiskt till rätt ställen?

Under alla omständigheter så förtjänar advokatfirman Wistrand, och framför allt då deras medarbetare Peter Helle och Magnus Moström, en stor eloge. Och naturligtvis förtjänar även ePhones vd Bo Wigstrand (lustigt sammanträffande där med ett efternamn som är så likt advokatfirmans?) ett stort hatten av i beundran för att han inte bara böjde sig utan verkligen tog striden. Jag undrar om de stora elefanterna Telia, Tele2, Comhem och så vidare, hade varit lika måna om sina kunder.

Blombävning kanske?

De flesta känner säkert till att vi i Sverige har en 4%-spärr för att man skall få vara med i vår lagstiftande församling, Riksdagen. I EUP-valet gäller också ungefär 4%, men då av fullt naturliga skäl — så många röster krävs helt enkelt för att få ett enda mandat.

Vår 4%-spärr är ganska hög vid en internationell jämförelse. Inte extremt hög, men hög. Nederländerna till exempel har ingen spärr alls, mer än den naturliga, den som motsvarar ett mandat. Med samma regler i Sverige, så hade piratpartiet haft två riksdagsledamöter under den innevarande mandatperioden.

Men 4%-spärren är inte den enda diskrimineringen av nya partier. En annan sådan är partistödet. Men allra mest orättvisa och obefogade är nog ändå reglerna för valsedelsdistributionen. Ett parti som inte tidigare har nått 1% av rösterna måste både betala och distribuera sina egna valsedlar, och detta trots att de måste beställas från en och samma myndighet.

Att de skall kosta pengar är väl egentligen inget att säga om. 36:- per tusen valsedlar är heller inte särskilt dyrt. Men det borde faktiskt vara lika för alla. De etablerade partierna har redan allsköns miljoner droppande in från våra skattepengar, de har verkligen råd att själva göra rätt för sig.

När det däremot gäller att distribuera valsedlarna till de olika röstnings- och vallokalerna så är det lite märkligare att det skall vara näst intill omöjligt att få hänga på de etablerade partiernas valsedelsdistribution. Inte nog med att de på skattebetalarns bekostnad får ofattbara fem valsedlar var per väljare, de får dem dessutom distribuerade till samtliga närmare 7.000 lokaler fritt och franco. Men piratpartiets valsedlar går inte tillsammans med de övriga från tryckerierna, de skickas direkt till uppgivna adresser.

Vi i piratpartiet har inför EUP-valet lyckats skrapa ihop 180.000:- till valsedlar, det räckte till fem miljoner stycken. Vart och ett av våra fem distrikt får alltså en miljon valsedlar släppta utanför dörren och sedan får vi fixa resten själva. Och för den som aldrig har sett en miljon valsedlar förut, så kan ni få se här hur det ser ut. Det är två standard EU-pallar om totalt 1,3 ton.

Ingen bloggläsare kan väl ha undgått att höra om den skandalösa domen i TPB-rättegången vid det här laget? Ett års fängelse och 30 miljoner i skadestånd. Högre straff än vad våldtäkt, hustrumisshandel och liknande riktiga brott brukar ge, och nytt rekord i skadestånd. Det gamla rekordet löd väl på två miljoner om jag minns rätt, och tillerkändes en man som oskyldigt dömd blivit berövad åtskilliga år av sitt liv i fängelse.

Nu är det alltså hög tid att demonstrera sitt missnöje med gamla stofiler i riksdagen, som bäddat för denna horribla rättsskandal. Det gives förvisso åtskilliga tillfällen att demonstrera på gammalt vanligt sätt, med plakat och banderoller på gator och torg. Men betydligt effektivare är det att demonstrera mellan den 20 maj och den 7 juni; närmare bestämt vid valurnorna.

Även den som föraktar allt vad EU står för, bör alltså rösta i det kommande EUP-valet! Detta är den i särklass effektivaste demonstrationen man kan göra. Den tränger ända in i politrukernas allra heligaste, likt ett dolkhugg i magen. EUP-valet gäller förvisso inte vår svenska riksdag, men var förvissade om att alla politruker kommer att få jätteskälvan Filemon om piratpartiet gör ett framgångsrikt EUP-val.

Således: statistiken säger att mer än sex av tio röstberättigade svenska medborgare väljer att avstå från att rösta i EUP-valet. Gör inte det! Även om du hatar allt vad EU står för, så slösa inte bort din röst, utan gack istället åstad och lägg en röst på piratpartiet, en mäktigare demonstration än så kan du aldrig åstadkomma ens med den största och tjusigaste banderollen på gator och torg.

Och skulle du sedan råka sätta ett kryss för namn nummer 10 på listan, den enda västsvenska kandidaten, så tänker i alla fall inte jag protestera…

De sista åren då jag var en vanlig anställd — som konstruktionschef på ett av Göteborgs största elinstallationsföretag — i mitten av 1970-talet (sedan dess har jag varit egenföretagare), så hade vi en speciell akronym för att berätta att något var speciellt bråttom. EDB. Första och sista bokstaven står för det som syns i rubriken, det mittersta D:et står för en svordom avsedd att ytterligare förstärka epitetet.

Numera uppfattar nog de flesta internetvana människor akronymen som en symbol för när det är extra hum-hum bråttom att avskeda någon med misshagliga, ur företagsledningens synpunkt, åsikter. Skandalen med piratpartiets Jonas Bergling och hans “terminerade” uppdrag för EDB Business Partner har väckt stor medial uppmärksamhet, även internationellt.

Och detta med all rätt. Inte minst det faktum att EDB Business Partner faktiskt inte ens bryter mot svensk anställningslag. Om inte annat så visar det inträffade att de anställningslagar vi har idag är totalt omoderna — som så många andra lagar vi dras med — och alltså skadar mer än de skyddar. Detta då alltså eftersom de inte fungerar när de som bäst behövs, men däremot kan utgöra ett stort hinder för företag att anställa nya medarbetare när behovet uppstår.

Precis som när det gäller exempelvis alla förlegade lagar rörande internet, idé-monopol, etc. så är det hög tid att se över även LAS och andra regelverk. Tyvärr lär det inte finnas något hopp om att våra befintliga riksdagsledamöter skall ta något initiativ i den riktningen. Om det är något man inte kan beskylla dem för, så är det att vara i takt med tiden.

Således återstår bara att byta ut hela rasket. Piratpartiet ställer upp i EU-valet den 7 juni i år och i riksdagsvalet den 19 september nästa år. Det är då du har chansen att hjälpa till att leda skutan Sverige på rätt kurs igen.

Och du, det är faktiskt extra hum-hum bråttom! Det är några riktigt otäcka blindskär vi har rakt föröver. Kapten ligger aspackad i sin hytt och vill inte höra talas om några problem, och resten av besättningen sitter i filmsalen och firar senaste Hollywood-filmen tillsammans med ett antal mediamoguler och deras advokater.

Vid rodret står ett gäng grå eminenser som inte ens vet hur man hanterar en sextant eller slår en pålstek — och GPS-navigatorn har de ingen aning om hur den fungerar — och som rederiet inte har godkänt, de bara följde med skutan när den nya besättningen mönstrade på.

L’état c’est moi. Det berättas att Ludvig XIV av Frankrike (solkungen) ska ha uttryckt sig på det sättet. För detta saknas emellertid historiska belägg.

Men en av de mest rabiata FRA-kramarna, Karin Enström, anser tydligen i alla fall att “Staten, det är vi”. Det vill säga regeringen. Via eminenta bloggen Tankar från rooten — undrar hur många utan erfarenhet av unix eller liknande operativsystem som förstår hur fyndigt det bloggnamnet är? — hittar jag en artikel undanskymd i lokalblaskan Nerikes Allehanda, en av de där gammel-gammel-media, som tydligen ännu inte hittat blogglänkningsfunktionen, av sagda Karin.

Redan i första meningen hävdar hon att En av statens absolut viktigaste uppgifter är att skydda medborgarna från yttre hot.

Staten är faktiskt ett helt och hållet virtuellt begrepp, ett begrepp som kan definieras på en mängd olika sätt. Men alla har alltså det gemensamt att staten inte är något som kan uppfattas av våra fem sinnen, och alltså därför, per definition, inte existerar i sinnevärlden. Det är en virtuell entitet. Således kan den varken ha tankar eller ambitioner, och definitivt inte ha någon uppgift. Staten kan som mest existera, inget annat.

Sedan fortsätter Karin och misshandlar det svenska språket. Nixon på Tfr kallar det nyspråk, jag vet inte om man kan kalla hennes förvirrade begrepp något sådant fint. Hon har helt enkelt “haft otur när hon tänkte”.

Vi arma samhällsmedborgare skall enligt Karin, av vår kloka regering, skyddas från förutom militära hot, (…) terrorgrupper som inte drar sig för att slå mot civila mål, hot mot den svenska IT-infrastrukturen samt grov organiserad brottslighet. Jovars, visst har vi hört den mantran förut?

Men snälla Karin, när du sedan säger att När regeringen gör säkerhetspolitiska bedömningar är man beroende av att ha en bra bild över hur det globala säkerhetsläget ser ut. hur tänker du då? Ni bryr er ju uppenbarligen inte om att tillgodogöra er all den information som finns helt öppet överallt. Exempelvis en brottsstatistik som visar att, om man skalar bort diverse förvirrade rasister som försöker kasta brandbomber, Lasermannen, olika utländska attentat mot utländska beskickningar och så vidare, så får man gå ända tillbaka till Amaltheadådet för 90 100 år sedan (tack för rättelsen, Rick!) för att hitta något som åtminstone liknar ett svenskt terrordåd.

Vi svenska medborgare löper alltså mindre än en tiotusendel så stor risk att skadas eller dödas i en terroristattack än i exempelvis en drunkningsolycka. Om du verkligen vill värna om vår säkerhet, så vore det väl bättre att satsa åtminstone en liten bråkdel av den (snart) en miljard kronor om året som ni slösar ut på FRA, på att ge simskolorna de resurser de hade för bara något decennium sedan, så att vi återigen kan uppnå högst simkunnighet i världen?

Sedan var det ju inte direkt oväntat att du skulle komma dragandes med Afghanistanargumentet igen. En annan viktig anledning till att vi bedriver signalspaning är att vi vill ge de svenska män och kvinnor som är ute på olika internationella insatser ett så gott skydd som möjligt. Snälla Karin, tror du verkligen, på fullt allvar, att FRA genom att övervaka alla svenska medborgares internettrafik verkligen kan skydda de människor du skickar ut att kriga vid sidan av USA?

Har du någonsin lyssnat på vad Kungen säger vid riksdagens högtidliga öppnande? För det gör han väl fortfarande — jag har inte hängt med i nedmonteringen av denna öppning? Tidigare brukade han i alla fall alltid påpeka att “Sveriges förhållande till främmande makt är gott”. Och, vet du vad, anledningen till att det kunde vara så var att vi i de tidigare generationerna offrade enorma resurser för att Sverige skulle förbli alliansfritt, och därmed kunde stå neutrala vid olika konflikter.

Detta, min kära Karin, är det i särklass bästa skyddet mot terrordåd. Ju snabbare du och dina kollegor fattar detta, desto säkrare kommer vi att känna oss. Alldeles utan politiskt sanktionerad och bekostad massövervakning av hela svenska folket.

Och nu får du ursäkta mig, Karin, men jag orkar faktiskt inte läsa längre i din gallimattias. Jag tror för övrigt att du, i likhet med nästan alla dina 348 kollegor, är bortom all rim och reson, och aldrig kommer att fatta vad alla vi utanför ert lilla kotteri har att säga, så det är bara bortkastad tid att ens försöka. Det enda som kan hjälpa Konungariket Sverige ut ur den misär du och dina kollegor har förorsakat, är att byta ut er allihop.

Piratpartiet ställer upp i såväl EU-valet om 100 dagar som riksdagsvalet 2010.

Läsarna av den här bloggen har nog lite till mans uppfattat att jag inte har mycket till övers för riksdagsledamöter i allmänhet. Kanske det inte framgått lika tydligt att detta gäller S-märkta dito i synnerhet?

Jag har röstat i varje riksdagsval där jag haft rösträtt. Första gången 1968, och efter det har det hunnit bli ytterligare tolv val. Och ingen gång har jag röstat på sossarna. Nästan alla andra partier, men aldrig sossarna. Och just nu verkar det som om mina förutfattade meningar om sossarna hela tiden varit rätt. Hur kan man annars förklara deras nuvarande agerande — eller rättare sagt icke-agerande?

Nog måste man vara mer än lovligt dum, om man får — för att ta till hockey-termer — spela 2 x 5 minuter 5 mot 3 när det är 10:30 kvar av matchen och man leder 5-3, och ändå fortsätter att spela som om båda lagen hade fullt manskap?

För fan Mona, ta ut målvakten och satsa järnet! Det finns ju inget att förlora! Även om ni leder 5-3, så finns det ingen anledning att inte ösa in ännu fler mål för att säkra segern. Även 3-5 går ju faktiskt att hämta upp, även om man är två man kort.

Sossarna befinner sig i opposition, de kan lova precis vad som helst utan att behöva hålla det de lovat (precis som alliansen gjorde innan valet 2006), så vad 17 tvekar de om? Gå ut med stora, breda informationskampanjer där ni påpekar att ni minsann nu fattat att allt detta FRA-IPRED-Datalagring-ACTA-skit är helt fel väg att gå, och att ni nu bestämt er för att aktivt motarbeta alla försök att begränsa den fria tillgången till information och frånta medborgarna deras rätt till förtrolig kommunikation.

Gå ut och erkänn att ni tidigare glömt bort era rötter i de djupa arbetarleden, och den kamp som era gamla kämpar förde för medborgarrätten, och att ni nu skall bli ett nygammalt medborgarrättsparti. Jag skulle nästan kunna garantera en jordskredsseger 2010. Om inte annat så skulle ni därvidlag nästan garanterat ha piratpartiets vågmästarmandat som i en lite ask efter valet då.